Bostads(rätts)besatt

I dag är det måndag. Måndag betyder Bostadsbilagan i GP. Fullknökad med bostadsannonser, en hel hög villor och gårdar, och, mest av allt, bostadsrätter.
I min omgivning finns en hel del, vissa realtivt nyblivna, bostadsrättare. Alla har vi en sak gemensamt, för jag tillhör defenitivt klicken. Vi är lite besatta av bostäder. Genomplöjningen av Bostadsbilagan är nitisk. Det är två saker vi är ute efter. Nummer ett: bekräftelse på att man förmodligen har tjänat en och annan krona på att köpa just den lägenheten man köpt. Tillfredsställelsen är lätt att hitta, de flesta stiger i pris rätt fett, ibland från vecka till vecka, känns det som. Se´n att man inte skulle få ut de där sköna kronorna på annat sätt, än att sälja och flytta ut till en sunkhyresrätt, i förslagsvis Hjällbo eller på Helvettesön. Chansen är ju grymt mycket större att man i framtiden kommer att köpa större, och ännu dyrare lägenhet. Och då har man inte "tjänat" ett dyft.
Det andra vi vill ha när vi gottar oss i annonserna är skvaller. Bostadannonserna blir bättre än den skvallertidning vi aldrig skulle erkänna att vi läser, när vi inbillar oss att vi är så vuxna att det är det här vi bryr oss om. Bostadsporr när den är som bäst. Vi gottar oss i priser, sprider rykten om vilka som eventuellt bott i vilka hus, kollar på husen och lägenheterna våra vänner eventuellt kommer lägga bud på. Vi anser oss insatta och smartare än mäklarna, vi påstår att vi knäckt varenda kod i de lockande annonstexterna. Att en lägenhet benämns som "charmig" avfärdar vi med att den är i riktigt dåligt skick. Att en lägenhet är besiktigad med en sån där försäkring vet man ju vad det betyder, då får man minsann slåss mot försäkringsbolaget och inte mot förre ägaren när de dolda felen visar sig efter några år i det huset man bara trodde hade lite renoveringsbehov. Och vem har någonsin vunnit över ett försäkringsbolag?
Vi kritiserar homestylingen med att det ser opersonligt ut, samtidigt som vi i nästa sekund blir lockade av ett hus bara för att kökssoffan ser trevlig ut.
Konsekvensen blir att vi sjunker djupare och djupare ner i träsket. Det som från början bara var en snabb kik på priser och på sin höjd en koll om man kunde förvänta sig nya grannar, har nu fått hlet andra dimensioner. Det började med en liten lägenhet. Nuförtiden har vi, efter ihärdigt annonsläsande, börjat bli förtjusta i både radhus och små hus vid havet. Och den där villan, två miljoner för det läget var ju ingenting. Och den där herrgården, den skulle ju kunna bli hur schysst som helst? Med lite renovering så där, man skulle ju kunna hyra ut halva? Mäklarna bara ler, och bjuder på både homestyling och champagne.