måndag, april 24, 2006

the punisher

Ibland kommer man till en punkt i livet när man måste ge sig själv ett straff. Idag var en sådan dag. Som straff för att jag inte kom iväg från jobbet i tid, och därmed missade min träning, så var jag tvungen att ge mig ett straff. Jag skulle inte få ta den vanliga bron hem. Inte den vanliga vägen över den fina Älvsborgsbron, nej. Över Götaälvbron (eller vad den nu heter) skulle färden gå. Detta innebara en omväg på sisådär 40 minuter. Samt att jag skulle få tillbringa extratid på Helvettesön, på väg till Den Andra Bron. Den bron som det gick hål i förra veckan, men jag såg inga hål. Cyklade lite extra fort dock, för att inte ramla igenom. Så jag kanske missade hålen. Dessvärre var det motvind hela vägen från operan till Såggatan. Det var lite väl mycket straff, tycker jag, det där med motvinden.

3 kommentarer:

Cliff Hanger sa...

Jag brukar inte straffa mig själv så ofta. Jag brukar nöja mig med dåligt samvete. Fast det kan å andra sidan vara ett värre straff än något annat. Kanske borde börja straffa mig själv, för att bearbeta det dåliga samvetet. Helst ska väl straffet vara någorlunda konstruktivt också.

P.S./ Förlåt att jag var elak mot göteborgare i mitt senaste inlägg. Det var bara på skämt. Men jag borde kanske ändå straffas?

lisa sa...

ett litet straff gör att man inte får dåligt samvete. ibland i alla fall.
Vaddå skämtar med göteborgare? Jag fattar inte vad du menar. Men det kasnke beror på att jag ÄR göteborgare. Hmmm

Cliff Hanger sa...

Om du inte fattade läste du inte ordentligt. Det stod ganska tydligt. Nu är det jag som läxar upp dig, fastän det var jag som skulle straffas. Så konstigt det kan bli.