Det finns för mycket valfrihet i det här landet. I vilken situation det än gäller, så tvingas man att välja. Allt från hur man ska deklarera, hur mcyet pengar man ska ta ut på bankomaten, vad man ska göra på helgen, vilken sorts tandkräm man ska köpa, hur man ska inreda, vad man ska se på tv och vilka åskiter man ska ha. Jag är trött på valfrihet. Jag säger NEJ till valfrihet. Igår till exempel, var vi och åt pizza. Kände att det skulle lindra lite gott och vara en bra start på en lång kväll. Och jag var vrålhungrig. Och är man vrålhungrig, som de flesta för hoppningsvis borde vara när de är ute för att äta pizza, så låter alla pizzor skitgoda. Hur ska man kunna välja då? När man är så hungrig att man vill ha allt på pizzan, även om man innerst inne vet att det inte är någon hit. Det borde bara finnas två sorters pizzor. En god och en äcklig. Så skulle man slippa våndas.
En annan stor fråga där man tvunget ska välja, är vilken utbildning man ska gå. Nu är det så att jag inte precis trivs på mitt jobb, om man ska underdriva lite. Därför tänkte jag att jag ska ta och söka lite kurser på universitet i höst. Mest bara för att jag ska ha något i bakfickan om det blir akut outhärdligt på jobbet, och för att jag inte återigen ska behöva stå där och ångra mig att jag inte sökte när man skulle. Det är nog inte så att jag vill byta karriär helt, bara ha möjligheten att göra något annat en termin eller två. Eller, kanske ett helt program, vem vet. Då uppstår det här valfrihetsprobemet igen. Så fort jag öppnar GUs katalog så vill jag läsa allt. Varenda kurs verkar jätte-intressant. (Nästan i alla fall). Och jag begränsas inte så värst av mina betyg heller, inte på A-nivå i alla fall. (Nej, jag kommer inte in på vad som helst, men jag har helt ok betyg). Plötsligt vill jag läsa en massa lingvistik och informationsvetenskap och biologi och botanik och datagrejjer och statsvetenskap, eller ska jag kanske bygga på den utbildningen jag började på för flera år sedan som det inte bliev så mycket av, förutom en massa minus i breven från csn? Men alla utom jag ville ju bli personalchefer där. Nej, jag säger Nej tack! till valfrihet.
Kära bloggläsare, det är upp till er nu. Bestäm vad jag ska söka. Hjälp mig att gallra, det här är er chans att vara Syo-konsulenter för en dag!
jag kan inte hjälpa ett smack.
SvaraRaderahar samma problem med just denna sak i livet.
jag vet helt enkelt inte vad jag vill dessutom.
Slå tärning kanske?
burr... har du läst "tärningsspelaren" av Luke Rhinehart? Handlar om en snubbe som slår tärning om allt i livet. Och det sägs att författaren gör det i verkligheten också. Hoppas att inte boken är helt verklighetstrogen, för i den flippar han verkligen ur. Efter den blev jag lite skeptisk till tärningar.
SvaraRaderahehe det är fan en av mina favvoböcker. tror den är gansksa självbiografisk men en del grejer har han överdrivit vet jag. såg en intervju med honom för länge länge sedan. men visst kastar den omkull alla regler som världen eller samhället bygger på. både sociala och moraliska.
SvaraRaderamike: nu blir jag lite rädd för dig.
SvaraRaderaOj, JAG skulle behöva en syokonsulent. Har precis idag kraftigt börja överväga till att byta inriktning på Lärarhögskolan. Där är det verkligen för många val. Sjukt många valmöjligheter. Jag är för fan kille, jag kan inte hantera att hålla koll på så många grejer.
SvaraRaderaOk, om jag ska hjälpa dig då... Lite svårt när man inte känner dig SÅ bra. Men rent spontant känns rättsmedicinare bra. Det skulle kunna resultera i en del bra blogginlägg. :-)
Jag har läst "Tärningsspelaren". Har för mig att den till viss del är verklighetsbaserad. Författaren har delvis levt efter tärningarna. Men som syokonsulent skulle jag inte råda dig till det.
hmm... tärning eller rättsmedecinare? svårt val. Kan dock tänka mig fler förslag.
SvaraRaderakom igen nu! På lördag ska ansökningarna vara inne! Behöver fler förslag. Eller är det kanske redan för sent? Fan att jag aldrig ska få tummen ur. Blir så trött på mig själv. Nu får jag vara kvar på jobbet som ett straff.
SvaraRadera