en lite mer utförlig rerdogörelse i förnedringens tecken

Det är tur för er, att jag ibland utsätts för bizarra saker. Så att jag kan varna er andra. Dagens rekommendation är: Om du har arbetskamrater du inte kommer överrens med, om du inte tycker om att bli lite små-förnedrad konstant en hel eftermiddag, se för guds skull till att stuka foten rejält om det nalkas friskvårdsaktivitet i form av Fångarna på fortet. (Anläggningen heter egentligen något annat, men jag fegar ur lite här).
Det är en anläggning som ligger långt ute på Helvettesön. Det verkar som om det är vanligast att man blir fraktad dig i buss, om man inte har oturen att komma dit i mindre sällskap (vilket jag nog hade föredragit vid det här tillfället. Det söps en hel del redan på bussen dit, allt enligt devisen längst bak är tuffast).
När man väl kommit fram så sparas det inte på förnedringskrutet. Man blir direkt invisad i en gammal lada, där det hänger en massa gamla blåställ (alla i strl XXL, allt annat är ljug). Tycker man att overallen känns en aning... luftig, erbjuds man en bit av ett klädstreck att knyta litet chict i midjan. Av någon konstig anledning får man inte ha sina egna byxor under overallen, nej byxlöst ska det vara. En skopa hån öses över dem som inte vill byta om mixat, och man hänvisas som dam till rummet brevid. Detta hindrade dock inte herrarna i sällskapet, som genas såg sin chans och stövlade in i hopp om att få se lite schyssta rumpor. Vissa av dem tvångsposerade dessutom i kalsongerna, och redan där kännde jag att jag fick lite mer information än vad jag ville ha. Det skulle senare visa sig att det inte var nog med det.
Väl iförda denna utstyrsel som kanske inte kändes helt rätt 2006, delades vi in i lag. Nu visade det sig att det var dags att kröna beklädnaden med pricken över i:et: Lagen fick varsinn färg, och bandanas i lagets färger skulle ovillkorligen knytas runt pannan. Allt för att öka lagandan. Och, som vår guide sa, här är det vinna, och bara vinna och ingenting annat som gäller. Självklart lyckades jag hamna i samma lag som de brötigaste och mest dragna.
Med bandanan på plats kunde spelet börja. En gammal rostig sågklinga och en pinne som svissa herrar hade väldigt roligt åt tjänade som en slags gånggång. Det skulle inte dröja länge innan jag drabbades av diverse fantasier om vad man skulle kunna använda den där sågklingan till.
Tjo och tjim, nu skulle det rusas ner i fårhagen. För dagen utan får. Där väntade diverse olika tokroliga aktiviteter, i stil med Robinsontävlingarna, fast i farmar-tema och om möjligt ännu fånigare. Det skulle samarbetas, kastas stövlar, fraktas vatten och sågspån i finurliga banor, balanseras på rep över bäckar, lallas runt med ögonbindel (och nej, bara för att vi skulle föreställa ett lag och bara för att man tvunget skulle ha ögonbindel på sig är det inte ok att talla. Uppfattat?) och så vidare, i all oändlighet. Herrn med lite för mycket under västen försökte hela tiden ta kommandot, men blev snabbt nedröstat av skyddsombudet, som dock inte brydde sig om att han var full, utan mest bara ville bestämma. Säljaren försökte även han få ett ord med i laget, vilket inte lyckades. Jag sa de mest smarta sakerna så klart, men det var ingen som lyssnade. Jag sa även de mest bittra sakerna, och de mest ironiska, men det var fortfarande ingen som lyssnade.
Det dröjde inte länge innan hetsen var total och nästan alla sprang mellan aktiviteterna, ivrigt tjoandes på det mest manliga, brötiga viset man kan tänka sig. Värt att nämna är det som kanske gjorde dagen en liten smula värd att genomlidas: det ironiska i att vår urusle chef misslyckades totalt med att leda sitt övriga lag rätt när de hade ögonbindel på sig. Det föll på ledarskapet som vanligt... som vilken arbetsdag som helst.
Efter en evighet var det dags för en liten så kallad vätskekontroll, och smuggelölen var omöjlig att motstå. Den behövdes för att stå ut. I princip alla utom jag balanserade nu på gränsen till en helt hysterisk entusiasm, och lagandan var total. Jag ville mest gå bakom ett hörn och kräkas lite.
Där skulle man lätt kunnat tro att det skulle lugna ner sig lite, att det var färdigtävlat. Att vi skulle få den berömda bruna skattkistan och sedan få åka hem. Men icke. Nu skulle det tävlas än mer hysteriskt, på tid. Det skulle krypas i mörkret på höskullen, där en av de äldre herrarna genast började berätta om allt kul han hade haft för sig i höet i sin ungdom, samt där den något påstrukne herren hittade en våg, och föreslog att de alla skulle "väga paketet". Jag tänker inte vidare gå in på vad han menade eller vad som sades där efter. Mitt i denna aktivitet fick en lagmedlem bryta, då hon hade traumatiska minnen från ett krig som gjorde att hon mådde piss av att vara instängd i mörka utrymmen. Stackarn.
Nästa aktivitet gick ut på att hela laget skulle ner i en potatiskällare, där det var kolmörkt, och treva på golvet efter potatisar. Det blev mest en massa tjat om ballar. Vad det nu har med potatis att göra. Nästan lite homoerotisk stämning. Det kändes dock inte alls okej att vara instängd med dessa idioter, vars främsta kompetens knappast är att bete sig ordentligt mot medlemmar av det motsatta könet.
När vi blivit utsläppta var det två tävlignar till, och sedan hade vi "äntligen" hittat tillräckligt med bokstäver för att få ledtrådar till var den förbannade skatten fanns. Ett fasligt springande på en kulle startade. Folk var som tokiga och ramlade både hit och dit. Skatten hittades, föga förvånande, av vår chef. Jag utgår ifrån att han talat med personalen på stället i halvlek, och de visat honom var skatten fanns, för att han skulle återfå lite respekt och auktoritet. Den lätte var det nog ingen som gick på.
När det skulle poseras inför fotograferande av det vinnande laget passade den mest påstrukne herren på att moona inför dem och chefen. Inte så frächt, och jag kan säga att jag är glad att jag inte tillhörde det laget. Det räckte med att än en gång få se hans kallingar. Han var för övrigt med i mitt lag. Och var skitsur över att vi förlorade. Han gick länge omkring och mumlade om att han skulle slå ihjäl någon, vem som helst, och att det varit något fel på tävlingen. Att hans supande under hela dagen skulle kunnat inverkat på resultatet föll honom inte in.
Äntligen fick man ta av sig overallen. Det var då det kom. Ledaren berättade att den enda duschen som fanns var en lång vattenslang med iskallt vatten. Den lite äldre herren var inte sen att erbjuda mig sitt sällskap. Nej tack. (Jag hade inte sekatören med mig). Kände att vips, så blev jag utröstad som den utan humor. Trots att det inte ens var någon utröstning, det hade varit allt för väl.
Mer eller mindra omsvidade fick vi sedan mat och ännu mer fulöl att dricka. Och grabbarna grus tog mer än en mystisk vända ut i buskarna. Som om det inte var nog, snodde de med sig en bag in box som färdkost, då bussen äntligen kom och vi skulle få åka hem. de toppaaade sitt redan smått otroliga uppträdande i brist på stil och klass med att dricka direkt ur boxen, bara sätta munnen till tappen.
Min sommarjobbare frågade lite diskret, hur gamla de där herrarna egentligen är. Vi kom fram till att de nog har en mental ålder på sju och ett halvt, trots att de i praktiken föll över trettioårsstrecket för flera år sedan.
Kan ju säga att det var väldigt skönt att komma hem. En dans runt midsommarstången, vilket vanligtvis är det mest förnedrande jag kan tänka mig, är ingenting mot den här dagen.
Kom igen göbbar!