Jag skulle vilja ha ett USB-minne inopererat i hjärnan. Dit man kunde ladda över saker, när man är för trött för att gå upp och skriva dem, för trött för att diktafona dem, och för rädd att glömma dem tills dagen efter. Jag tänker som allra bäst, eller i alla fall mest, precis innan jag somnar. I går natt kom jag på den här idén till exmepel. Bland annat. Vad jag kom på mer, kommer ingen aldrig någonsinn att få reda på. För det har jag glömt. Men det var något smart, det vet jag.
1 kommentar:
Precis! Jag hatar att glömma bort saker, hur obetydliga de än är (för när man vet att man glömt nånting vet man ju inte hur viktigt det var). Jag skrev lite om detta när jag skrev en kommentar till mitt eget senaste inlägg också.
Skicka en kommentar