Huskur

I fredags blev jag väldigt förkyld. Ont överallt, snorig som få. Så där så man överväger att stoppa en tampong i varje näsborre, för att slippa torka det där rinnande snoret stup i kvarten. Men jag tröstade mig med att det skulle tjocka till sig, förr eller senare. Det skulle inte dröja länge innan jag skulle få de där karakteristiska förkylningstalfelen och hjärnan skulle kännas som om den vore utsnuten och ersatt med grönsnor.
Då fick jag ett tips. Ett hussmorsknep. För att få det att släppa lite, när det täpper till. Ta en vitlöksklyfta, linda in den i lite gasbinda, stoppa upp i en i varje näsborre. Rinnandet ska då bli enormnt, allt ska komma ut. Och sedan: det blir så rent, så rent så det har aldrig varit så lätt att andas. Se dock till att det är hela vitlöksklyftor, några snittytom mot en sårig näsa rekommenderades inte.
Jag älskar husmorsknep och huskurer! Kanske speciellt de med vitlök. Och den här var ju så otippad, så rolig! Jag såg verkloigen fram emot att testa. Döm om min besvikelse, när jag fortfarande inte blivit så värst täbbd i däsan. Jag som planerat att föreviga det hela, kanske till och med publicera ett och annat foto på min vitlöksspäckade näsa. Så rinner det fortfarande.
I kväll ska jag nog slå till på min gamla vanliga kur. Tipsad av K, drottningen av vitlök. Hett vatten, hackad vitlök, honung, citron, en skvätt mjölk, en klick smör. Men jag tror jag har blandat ihop det lite, för det skär sig så. Antingen citronen eller mjölken bör uteslutas. Men det ska drickas så hett som möjligt, och man ska se till att tugga mycket på vitlöken (som brukar lägga sig i en hög på botten av koppen, man sparar det bästa till sist så att säga). Hur som helst, om inte annat så får man lite ont i magen.