ovant

Idag ska jag jobba. Lyxlirarjobb, blir hämtad med bil om en stund. Och, som den uppmärksamme säkert redan konstaterat, om jag nu har rätt tidsinställningar, det är tveksamt förresten, men i alla fall så är klockan redan nio på morgonen. Börjar man jobba så här dags så är det ju faktiskt inte ens nödvändigt att äta frukost och bli klar med allt på tjugo minuter. Lyx lyx.

Men kära AF, det är inget riktigt jobb. Inget svartjobb eller så. Och jag står självklart till arbetsmarknadens förfogande om det skulle vara något. Bara att slå en pling!

Det känns lite nervöst. Har ju inte jobbat på sex veckor. Eller om det är sju, jag vet inte. Man blir så rådvill med dagarna, och bara det är en lyx. Har satt på mig mina gamla, gamla arbetkläder. De som inte har något fult kommunalt-bostads-bolags-tryck. Har rotat fram stålhätteskorna, de bästa. Ifall det blir regn. Har stoppat ner sekatören i rätt ficka. Kollat smhi. Druckit kaffe och ätit en stadig frukost. Beställt hämtning av min såg. Kanske borde jag ta och stretcha lite också? Eller är det överkurs?