Igår lärde jag mig något. Jag har i hela mitt tjugosjuochetthalvtåriga liv trott att det heter mullvard. (Som i nattvard. Något som är i mullen kanske. Varde ljus, varde mull, varde mullvard. Eller kanske inte).
När jag så anklagade Bodil Malmsten för att ha stavat fel, gick det upp ett ljus för mig. Det var dags att bita sig i tungan. Det heter ju mullvad. (En som vadar i mull?). Är detta ett handikapp jag fått på grund av min uppväxt med idel halländska uttal omkring mig, att jag stoppat in lite r som inte hörs lite här och var, för säkerhets skull? Eller är det mer att jämföras med en felsjungning, något som bara är som man aldrig reflekterat över. Senast detta hände var för ganska många, men inte jättemånga år sedan, då jag lärde mig att det inte heter astfalt. Hur många fler bokstäver finns på fel ställe i mina ord? Och hur gammal kommer jag vara när jag inser nästa?
4 kommentarer:
man lär sig alltid någe nytt var dag som det så päronkäckt heter.
min pappa kallar MS Word för "world". Han e 57 år gammal så du hinner nog med en hel hög bokstäver som är på fel plats
hihi. Det har jag också gjort :)
men det var ett tag sedan.
jag har varit med om samma sak! jag brukar säja kompaktibel, men det heter kompatibel. och även suberb istället för superb :o)
kompaktibel... inte helt ologiskt det heller!
Skicka en kommentar