Minsann, den gamla idolen har börjat blogga. Mannen/gubben med rösten som får det att krypa, som får en att lipa. Mannen/gubben som egentligen verkar ganska irriterande som person, som är en legend, och vars självbiografi jag läste med ett slags skräckblandad förtjusning. Bilden kanske nyanserades, blev kanske både bättre och sämre, men ville jag verkligen veta. Nu får vi veta mer, kanske. Nu ska det varas modern, nu ska det bloggas. Jag ska läsa. Men blir det för mycket, stänger jag av och lyssnar på Ballerina istället. Jag tror dock att det är en ära att få tillhöra samma skrå som denna mossbevuxna sten med rösten from hell.
Låt mig länka till vår nya kollega: Freddie Wadling!
(hade jag bemödat mig att lära mig hur man lägger upp låter i bloggen hade det här stycket följts av mina Freddiefavoriter, men det har jag inte).
5 kommentarer:
O! O! O! Freddie Wadling! När han sjunger hugger han ut stycken av mitt kött och häller guld på det. Älsk. Vilken är din favorit?
Jag tror det är Ballerina (heter den så?) eller kanske Over the rainbow eller kanske... jag vet inte. Men den röda skivan är bäst.
Trevlig blogg och tack för länken! Vi behöver varenda länk *ler* (är ju ganska nya och så).
//Claes/freddiewadling.net
Oj. Aldrig kan man göra saker i smyg :)
Jo, från skivan med Fläsk, Fire Fire heter den. Den är riktigt ruskbra. Det är så mycket jag gillar. Både när han är solo och med Fläskisarna. Och jag grinar alltid när jag hör Freddie sjunga Blott en dag med Hisingskårens blåssektion.
Skicka en kommentar