Barnslig

Jag har en skitfånig åkomma. För tre vekor sedan slog jag i lilltån i kylskåpet. Och ja, det gjorde så där satans ont som det bara gör att slå i tån. Värre än vilken killförkylning som helst. Gråtont. Men sedan gick det över. Jag tränade för fullt, gick massa promenader nästan varje dag. Tills i måndags natt. Då började det göra ont igen. Inte så mycket om jag bara går, men däremot om jag spretar med tårna. Fast det gör man ju inte så ofta, förutom när man ska känna efter om det gör ont eller inte. Det syns ingenting. Mina tår är rätt krokiga och buckliga redan från början.

Den här mesiga åkomman fick mig ändå ut på sjukvårdsupplysningens förlovade hemsida. Verkligen intressant, men allt som stod att finna om tåstukningar och benbrott och andra hemskheter handlade om barn. Och att barn skelett är annorlunda, och att man kanske ska titta på en tecknad film om hur röntgen går till innan man åker till doktorn med sitt barn.

Är det så att jag är den enda vuxna i hela världen som brukar slå i mina tår ibland? Nog för att jag känner mig lite barnslig eller pubertal emellanåt, men ändå? Ska jag titta på den teckande fillmen? Kan jag gå och träna ändå, vilket jag vill? Och visst får man som vuxen bara ignorera åkommor som dyker upp bara några dagar innan en solsemester? För det syns ju inget. Det kommer ju inget blod. Jag bestämmer att det är en liten stukning, och jag får träna så mycket jag vill, så länge det inte gör ont. Och sidvickningar med tårna är ju inte så viktiga.