Jobba jobba joobba

Den här bloggen har utvecklats till mitt jobb. Väldigt roligt, väldigt inget alls betalt. Men att läsa andras bloggar är istället för att prata med arbetskamrater. Lite fint, och lite sorgligt. Ska det fortsätta så här, kan jag lika gärna bli ofräsch och finnig. Och dra ner persiennerna. För det här är ju ingen dagens outfit-blogg. Finns ingen anledning till fredagsfinhet än så länge.

Inatt drömde jag om en bloggare. Vi kan kalla honom Stationsvakt. Han var i stan opch hälsade på. Vi möttes på en fotbollsplan, och jag tog med mig honom och någon mer hem. Vi skulle fika. Men han gnällde bara över att det var så kallt på golvet, trots att jag virkat ett par väldigt tjusiga gråsvarta tossor till honom. Otacksamma jävel, tyckte jag och surade hela fikan.

Sturskan och jag pratade igår om bloggar vi läser men inte står för. Det är konstigt. Vissa människor lägger man ner en massa tid och engagemang på, men om någon annan frågar så skulle man aldrig erkänna. Vi läser sluskar, hippa mammor och modebloggar. Utan att säga det till någon. Det var skönt att lätta sitt hjärta. Skönt att ha en riktig kompis som också är nere med bloggarna. Till slut lät vi nog som vilka skvallertanter som helst. Man skulle lätt kunnat trott att vi diskuterade den närmsta bekantskapskretsen. När vi i själva verket dissekerade vilt främmande människors valda, exponerade, delar av sina liv. Och tuttar.