Cykelrastningen

Äntligen kom cykeln hem igen. Den har stått i Mölndal sedan i oktober och vägrat röra sig en millimeter. Äntligen fick jag med den. Nu står den i källaren, och jag är redo att börja strida om de bästa platserna och vem som har rätt att ställa sin cykel var igen.

Det finaste jag såg på vägen var längst upp i Sahlgrenskabacken. Vart man än kommer ifrån, har man äntligen segat sig upp för en lååång backe, och ser fram emot en lika lång nedförsbacke. Den lilla skymten av eufori i mina medcyklisters ansikte går inte att ta misste på.