Seger åt kulturkoftorna!

Jag har övertalat min man att köpa det braiga museum-årskortet. Nu måste vi gå på minst två museum till i år, för att det ska löna sig. Själv har jag tjänat in mitt, på tre besök.

Stadsmuséet var det museum som fick äran att besökas av oss idag. Oj. Det är verkligen, verligen stort. Elva olika utsällningar samtidigt! Sicken tur att man får komma tillbaka fler gånger. Utställningen om killar var inte alls lika bra som jag väntat mig. Den var väldigt... liten. Utställningen med göteborgsbilder var den bästa, att luska ut var fotona var tagna och hur det ser ut där nu. Att fascineras av att spårvagnarna förr i tiden hade en skylt de satte upp om de var fullsatta. Sunkiga bakgårdar från här i krokarna. Berg som inte längre finns. Efter det orkade vi inte riktigt ägna samma entusiasm åt resten av utställningarna. Men jag fick se dockskåpen som stod på stadsbiblioteket när man var liten. Coolt att man kan känna igen något så väl, när det var så länge sedan man såg det senast. Jag måste ha ägnat ofantliga mängder tid åt att glo in i de där skåpen. Allt var fortfarande lika pyttigt. Hunden fanns kvar. Men en liten killdocka hade däckat.

Tomt var det på muséet. Helt ödsligt. Bara en pappa med två barn, som gick och fikade efter att ha inventerat barnmuseumsköket en kvart.

Hade jag haft barn skulle jag släpat med dem till stadsmuséets barnavdelning mest varje dag.