Antingen får jag sluta gå på konsert. Eller acceptera att jag aldrig någonsin ser någonting. För som det är nuförtiden, lägger jag ner mer energi på att gnälla över alla som gör att jag inte ser ett piss än vad jag gör på att tycka om spelningen.
Gårdagens Dropkick Murphys-konsert på Trädgårn var bra, förutom;
1. alla långa as (såklart)
2. att en av sångaran inte var med för han var sjuk
3. det dåliga ljudet
Men precis på slutet, när långt as nummer 752 ställde sig precis framför mig, blev jag mer än lovligt förvånad. För knappt hade han ställt såg där, förrän han tittade bakåt och sa
oj, nu ställde jag mig visst precis ivägen, ursäkta!
och flyttade på sig. Imponerande! Mycket sympatiskt! Fler sådana!
4 kommentarer:
det klagas mycket mer nu när åldern stiger - det märker jag med.
men de är nästan så att man får köpa läget om man inte ser så bra på en konsert. Dom långa står ju alltid i vägen för någon :)
kul dock när man får respons och att folk tar hänsyn till en
ja, jag vet inte riktigt hur problemet skulle kunna lösas - en fålla för de under 160cm, precis framför scenen? :) så jag tar det, oftast.
långa as. hahaha. jag är ett långt as. rolit rolit.
lång men inte as!
Skicka en kommentar