Ha!

Vi har en speciell hallspegel. Det är vår enda spegel där man kan se mer än antingen vaderna eller ansiktet på en gång. En spegel som blivit ratad men omhändertagen. En ful ikeaspegel. Den gör en bred över axlarna och överarmarna, vilket får mig att leva i tron att ajg är starkare än vad jag egentligen är. (I verkligheten är ajg starkare än vad jag ser ut. Eller i alla fall lite segare än så klen jag ser ut). Den gör mig tyvärr också bred över magen. Framkallar bilringar. Får feta mensmagen att stå ut som om det var jag som skulle föda vilekn dag som helst.

Trots allt, lyckas den att visa en sak. Att det faktiskt blev helt okej när jag nyss klippte av och sydde upp en klänning. Trots att projektet var dömt att misslyckas. Att jag visste att jag gav mig ut på hal is redan när jag släpade fram symaskninen kvart i läggdags. Att jag var nära att lipa när undertråden ... krånglade. Så blev det bra. Klänningen går numera att ha till byxor. Det är viktigt för mig med klänningskomplex. Den ser numera ut som jag ville att den skulle se ut från början, när den inhandlades. Tror jag. Eller om den kanske är för bred. Eller för tight om magen.