torsdag, september 20, 2007

Stora Dagen

Ska man inte ta alla tillfällen i akt att fira? Ligger inte det lite i tiden? Med vardagslyx och så?

Namnsdagarna då. Har alla glömt bort dem? Varför får ens namnsdag bara vara viktig när man är femochetthalvt, inte när man är tjugoåttaochetthalvt? Nu har ju jag lyxen att ha en Farmor med stenkoll och dessutom sms-skickar-kunskap, så jag har redan blivit uppvaktad. Men alla andra? Varför är det så ute med namnsdagar? Jag vet att det blir orättvist för inte alla har en namnsdag blablabla, men då finns ju menlösa barns dag och kanelbullens dag att fira på för dem. Jag börjar bli orolig att hela namnsdagsgrejjen, denna fina firarkultur med doft av femtiotalshemmafru, snart kommer att försvinna.

EN liten bakelse för en själv och alla ens namnar en dag om året är väl inte för mycket begärt? Eller två dagar då, om man är en mellannmansinnehavare eller dubbelnamnare. Har man haft ovanligt generösa föräldrar kanske man till och med får tre.

7 kommentarer:

Anonym sa...

kan trösta dig med att jag åt äpplekaka på jobbet idag - du kan ju låtsas som det var i ditt namn vi firade ;)

johanna sa...

jag tycker mina egna är jätteviktiga, men glömmer alltid alla andras. :o) fy skäms...

lisa sa...

bra, äppelkakak är bra. Det kanske fanns en Lisa någonstans på ditt jobb rentutav? En som satt och skämdes lite och inte riktigt vågade ta åt sig äran?

ska man hypa namnsdagar ska man nog se till att framhäva både sina egna och sina nära och käras...

Helena sa...

Grattis i efterskott! Jag hypar definitivt mina och Jonas namnsdagar... varje chans att fira något ska tas, tycker jag!

lisa sa...

Ja, ni verkar bra på att fira!

Anonym sa...

hon som bjöd heter säkert Lisa i andranamn ;)

lisa sa...

ja, så tror jag det var!