Det är bara att erkänna. Jag tycker jättemycket om körsång. Speciellt i kyrkan. Jag blir alldeles rörd, trots att jag är så okristlig. Och börjar sakna mitt eget körsjungande som fick ett abrupt slut i åttan då jag blev ombedd att inte ha kängor då vi skulle lussa på NK.
Men mitt i allt det vackra, börjar jag tänka
Tänk om de sjöng Havre Maria?
Och då är det kört. Släktens förbannelse fnissigheten attackerar. Och jag har numera ett litet sår på insidan av läppen. Något får man ju ta till när man inte får skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar