Jag plöjjer Arne Dahl-deckare som talbok. Har hållit på sedan i slutet av sommaren, och nu har jag bara en kvar. Är lite besatt. Jonte lyssnar också, och vi har ett flertal gånger kommit på oss själva med att prata om medlemmarna i A-gruppen och övriga karaktärer som om de vore våra vämmer.
Uppläsaren är Torsten Wahlund, grymt bra. Mest av allt lyssnar jag på kvällen, när Jonte somnat, istället för att läsa. Det brukar gå bra, tills jag somnar och börjar väva in handlingen i drömmarna, det kan bli hur konstigt som helst.
Igårkväll gick det så där. Jag var inne på slutklämmen på Efterskalv. Och det var det mest spännande avsnittet av alla i de nio böcker jag hittills hört. Jag låg med uppspärrade ögon. Hjärtklappning. Händerna hårt knutna.
En kvart senare, när boken var slut, var det fortfarande omöjligt att somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar