En inte så bra dag.

Igår var en inte så bra dag.
PÅ grund av diverse brister i hemmet, varav en del uppstått i samband med omstylingen av vårt sovrum, bestämde jag mig för att åka till IKEA. Att åka till IKEA själv är verkligen sorgligt. Som essensen av ensamhet. Och jag tycker innerligt synd om de som alltid måste åka själva till IKEA.
För att komma över den misäriga känslan av att skrika ut ensammastivärlden, shoppade jag så klart för mycket. Det slinker ju alltid ner ett och annat värmeljus och packar med servetter, men här behövdes lite mer än så. Vilket inte var så bra, då jag åkt kollektivt. Och att åka kollektivt härifrån till härligheten kräver minst ett byte och en viss promenad genom ett knökfullt centrum. Av någon underlig anledning valde jag dessutom fel IKEA. Det nya. Gav en känsla av att vara otrogen. Usch. Efter en del letande, och en sorglig lunch, hittade jag dock inte bara massa kraft utan även det jag skulle ha. Täcke, lampor, tavellist och lite annat. Skönt.

Väl hemma började jag självklart packa upp, montera ihop och ställa i ordning. Tills jag kom till sovrummet. Nya sänglampor skulle upp, och ja, jag hade mätt rätt, de passade i de gamla sänglampornas hål. Det såg lite konstigt ut, men då det skulle komma upp en tavellist ovanför skulle det säkert bli bra.

Så började jag borra för tavellisten. Det är extremt få väggar, närmare bestämt två små, i den här lägenheten som det går att sätta upp saker på utan att borra. Sovrumsväggen är inte en av dem. Sovrumsväggen är istället byggd av sten. Röd sten. (Du vet ju hur den är, ElPedro). Men inte världens bästa borr är det omöjligt, jag tror inte ens det går att få ett något sånär okej hål ens med världens bästa borr. Därmed inte sagt att lag gav upp på förhand. Jag borrade. Kom in enochenhalv centimeter, sedan var det stopp. Klippte av pluggen så de inte skulle sticka ut, och började skruva. Det gick inte alls. Eller snarare, det gick att, men mycket möda och många svärord, få i skruvarna. Precis när de satt, hade hålen utvidgat sig så pass att pluggarna ramlade ur. Och med dem skruvarna. Nya tag, nytt försök att borra djupare, som inte ledde till annat än att hålen blev vidare, nya pluggar, nu uppskruvning, ny nerramling. Nya tag med borrmaskinen igen, jag slutade inte förrän armen skakade, det luktade bränt, borren blixtrade och det rök ur hålen. Inte kom jag djupare in för det. Största sortens plugg krävdes nu för att fylla upp hålen på bredden, men de fick kapas till en tredjedel på längden för att inte sticka ut. Och då tappar de så klart sin funktion. Så hyllan ramlade ner igen. Jag gav upp lite där, det ska jag erkänna. Satte upp två sådana där plast x-krokar, som man faktiskt kan få i även i våra väggar, två av de ramarna jag köpt på IKEA för att ha på tavellisten fick sättar på krokarna, för att dölja de två kratrarna i väggen ovanför sänglamporna. En av krokarna hamnade givetvis snett, och de kom på olika höjd. Det är verkligen inte lätt att mäta när man är så arg. Verkligen inte.

Abrovinchen med ramarna gjorde knappast att sänglamporna såg bättre ut. De satt fortfarande så man skulle få dem i huvudet när man sov, och de såg minst sagt konstiga ut. De som var så snygga på bild. Och i verkligheten. Överallt utom just ovanför vår säng. Utmattad som jag var tänkte jag att det kanske skulle se lite, lite bättre ut om jag ställde sängen till rätta under. Den hade jag nämligen baxat bort när jag skulle borra. Bara att dammsuga lite först.

När jag dammsugit klart och skulle ställa in dammsugaren i städskåpet igen så gick hela skåpet sönder. Det bara brakade, hyllan gav upp. Och blupparna som hyllan satt på åkte självklart bakom på ett smått otroligt sätt. Hejdå funktionellt städskåp.

I det här läget började jag skratta. Och lipa lite.

Ett par timmar senare gick jag på budgetmöte. Och det var det absolut roligaste den dagen hade att erbjuda.