Hak

Idag har två nya ölhak testats. Detta efter en sväng på Bishops på Avenyn, man vill ju ta det säkra före det osäkra. Eftersom turen skulle börja där, hängde vi på låset. Det var inte så lite surrealistiskt att vara de enda två på hela stället när de öppnade klockan två. Svårt att välja var man skulle sätta sig, när alla platser var lediga...
Efter en öl, Närkes InternationAle för mig, som var sådär god, lite väl jästig, bar det av till Tre små rum. Men eftersom de inte öppnade förrän fyra, kasst nog, fick vi ta ens väng på the Flying Barrel först. Och tur var väl det. The flying Barrel var kalasbra! Riktigt bra ölutbud på flaska, mestadels från Skottland , vilket the Rover och Bishops inte alltid känns så bra på. Bra med sittplats och inte allt för mycelt sport, tills ett gång engelsmän kom och tvunget skulle titta på jagvetintevad. Maten var också bra, och till rimligt pris om man inte valde det allra dyraste. Jag drack en Deuchars IPA, som inte var någon vass IPA utan väldigt krämig (!) och god. Den och en annan öl från samma bryggeri var månadens öl, mycket sympatiskt.
Efter viss väntan, och när sporten började ta över lite väl mycket, var det dags att bege sig över gatan till Tre små rum. Senast jag var där var jag nog 14 år gammal och det var ett rökigt fik. Nu var det ett ölställe som inte liknade något jag varit på tidigare. Inredningen var en salig blandning av Algeriet, julpynt med ekonomiskt endast hälften av värmeljusen tända i ljusstakarna, mexikanska dukar på furubord och långsoffor med trasmattor. Det spelades jazz som var så där asbra men som man aldrig vet vad den heter när man ska ladda hem... ehrm... köpa menar jag. Stället var nästan tomt, förutom en och annan ölentusiast som skymtades i baren. Viss tjuvlyssning avslöjade att bartendern kallas för jazzmunken, och det var ju lite roligt. Ölutbudet då? Tre stora kylar där flaskölen presenterades, samt fyra-fem på tapp. Det var mestadels belgisk öl, och jag tror inte att de hade en endaste pisslager, vilket är positivt. Inte precis billigt, men ändå lägre pris än exempelvis Bishops Arms hysteriska priser. Vi slog till på varsinn Dugges Bollox, en dubbelipa på 9,2 %, som kanske helst skulle serverats på mindre glas. En 40 centilitare av så stark öl blir lätt lite mycket, om inte annat så orkar man inte med att testa något mer den kvällen.
För att sammanfatta så är både the Flying Barrel och Tre små rum ställen som jag defenitivt kommer att besöka igen. Min största invändning är, som vanligt, att de ligger på tok på fel sida Järntorget, men det är ju inget som de kan rå för.

(Hmmm the flying barrel ser ut att ha snott sin logga från ett grafiskdesign-företag, eller tvärtom. Kasst.)