Jag läser Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, och lyssnar på Jens Lapidus Aldrig fucka upp. Inte samtidigt, men nästan.
Det blir en konstig mix av en hel del knark och speciellt språk på gränsen till talspråk. Men de gör sig i kombination, kan rekommenderas. Fan vad jag saknar min gamla bokcirkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar