tisdag, september 30, 2008

Hippie

Åh nej, nu är måttet rågat. Jag vaknade svettig i nacken och jag kan ha tofs. Verkligen hög tid att klippa sig med andra ord. Men varför, varför har jag skämt bort mig själv med bästaste dyrfrisörskan? Jag vågar inte låta någon annan sätta saxen i mitt hår, inte när hon gjort det så bra, och nöjer mig inte längre med halvmessyrer. Det här riskerar att urarta till en "jag-klipper-mig-inte-förrän-det-böir-fred-hippie" episod.

Eller ska jag fira min trettioårskris med att skaffa dreadds och blil träskpunkare?

6 kommentarer:

fingerspitz sa...

Känner igen det där. I somras gick jag till en annan frisör för min vanliga blev sjuk samma dag som jag skulle klippa mig.

Det slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nu har jag inte råd att klippa mig och snart kan jag också ha tofs... fast luggen klippte jag själv häromdagen.

lisa sa...

Aha, du såg så nyklippt och fin ut på bloggfotot!

Du kanske också kan skaffa dreadds, så blir vi två?

Rekan sa...

Vi kan skaffa dreads båda två.

lisa sa...

ja, det blir just ett snyggt par!

fingerspitz sa...

Jag hade nästan dread när jag gick på folkhögskola och inte orkade kamma mig, men då var håret nästan midjelångt.

Annars är ju rakning en bra budget variant. Eller mössa.

lisa sa...

Åh, rakning är en hit, väl beprövat. Jag hade dreadds som var väteperoxidblekta tusen gånger för att håret skulle trassla sig, och sedan virkade. De var cirka tre centimeter långa och jag såg ut som en ananas som fått en elchock. Hoppas det inte finns bildbevis på det!