Var på shoppingkväll på Granit nu ikväll, med Brorsnor. Blev helt jättekär i en väska.
I min familj skämtas det om att farfar är smått besatt av väskor, sedan kommer jag. Jag har till och med fått en av honom. (En väldigt snygg grön adiasväska som han hade borrmaskinen i, vilket ju var onödigt, men den väskan är tyvärr lite för trasig nuförtiden).
När jag stod och klämde på väskan och förälskelsen slog till så frågade Brorsnor, väldigt dumt, hur många väskor jag har. Och eftersom jag ju ehhh... rensat lite idag, så visste jag att i klädkammaren fanns det 14 stycken, inklusive ryggsäckar. Och det är ju några för många. Men jag ångrar mig ändå. Jag skulle köpt den där väskan. Skulle inte lyssnat på förnuftiga lillebrollan. Hade jag haft ett jobb som skulle kunna motivera någonslags behov av en väska, och framförallt ekonomi till onödiga inköp, skulle jag slagit till direkt.
Det kommer förmodligen sluta med att jag köper den ändå, och går misste om de 25%-rabatten det var idag. Om tre veckor får jag ett arvode, och då får det bli en present till mig själv. Om jag kan hålla mig så länge.
3 kommentarer:
oftast kan man intala sig att man är värd väskan/saken som man blir kär i, bara den inte är alltför dyr. har man det krävt på pengafronten känns det pinsamt löjligt att lägga pengar på en väska för 600 kr och uppåt. så känner jag.
och jag har nog över 20 väskor hemma med resväskor o ryggor inräknade. (och jag rensade också nyligen)
Skönt att höra att man inte är ensam om väsksamlandet :)
Den höll sig en bra bit under 600-kronorsstrecket, så det är ett bra argumenet för ett köp...
priset kan pendla allt mellan 500 och 800 kr om det verkligen är en satans snygg väska som man bara måste ha!
:o)
Skicka en kommentar