onsdag, december 10, 2008

Hah! En jättelång text!


Idag har jag varit på seminarium och workshop om Urban Odling och planerna på ett jordbruksuniversitet i Angered utanför Göteborg. Det pratades om odling i alla dess former. Odlingslotter, kolonilotter, odling i småskaligt men ändå lite större och mer kommersiell version, och odling som integrationsprojekt.
ULG, Urban Laboratory Göteborg, är ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs Universitet och Chalmers. De har gjort en fallstudie om Angered, en förort till Göteborg, och hur det skulle kunna fungera där år 2050. Angered ses som en viktig framtida nod, och en bra plats för diverse olika former av urban odling. Det urbana jordbruket har många dimensioner, både mångfald, sociala, ekonomiska, intergration, mat och att det skapar jobb. Det ekologiska fotavtrycket minskar också.
Angered har många fördelar och möjligheter, men också nackdelar och problem vad gäller urbant jordbruk. Fördelarna är att det finns ett stort intresse i området, och många människor är lika med många olika sorters kompetens.
Idag består vissa delar av Angered, i och mellan bostadsområdena, av stora ”gräsöknar”, så det finns gott om plats både för mindre odlingslotter, kolonistugeområden och större odlingsområden för småskaligt kommersiell odling. Detta skulle skapa en känsla av liv och öka tryggheten i området.
I området finns också en stor efterfrågan på diverse grönsaker som inte finns att köpa i Sverige. Regelverket för att få sälja det man odlat behöver dock ses över, då det i dagens läge är olagligt att sälja det man producerat på en kolonilott.

Man har också på förslag att det ska byggas ett jordbruksuniversitet i Angered, med inriktning på just urbant jordbruk. Jordbruksuniversitetet skulle vara tvärvetenskapligt och ett samarbete mellan Chalmers och Göteborgs Universitet. Där skulle man kunna utbilda sig inom odling, men också demokrati, delaktighet, integration, entreprenörskap och projektledning.
Angered är en bra stadsdel att bygga detta i också för att den idag har många sociala problem. Ett universitet skulle inte bara kunna ge fler arbeten, utan också bättre självkänsla och rykte. Både Chalmers, GU och en del andra organisationer säger sig vara intresserade av ett sådant läroverk.

Lars Jadelius, kulturpedagog och docent i arkitektur, Pilotprojektkontoret AB, berättade sedan om visionen om Angered med en Världsby. Han pratade om att det tidigare har varit olika kulturer i staden och på landsbygden, men idag har hela regionen ”stadskultur”. Odlingen har blivit industrialiserad, och landsbygden är något som stadsborna konsumerar. Detta härstammar från 50- och 60-talen, då synen på att arbete och fritid skulle vara två helt olika saker, formades. På fritiden skulle man vila, inte odla. Men människor vill göra saker på fritiden, och det krävs en mer nyanserad bild. Fritiden är idag inte bara hobbys, man producerar både grönsaker och kanske bygger man sitt eget fritidshus? En stadsnära odling kan kombinera dessa funktioner, man kan vila och rekreera sig i ett koloniområde, ett område där det produceras av en del kan vara friluftsliv för andra.
En Världsby i Angered skulle vara inspirerad av Skansen, men utan nationalromantik. Ett besöksmål som skulle kombinera odling, kunskap och upplevelser, både i befintlig natur och nya anläggningar. Detta skulle kunna förena kulturarvskompetenser med akademiskt nu spridda förmågor och de praktiska kunskaper i odling som redan finns i området. Odling, bygge, handel och hantverk behöver mötas för att det ska bli ett turistmål där folk lär sig saker på kuppen. Som förslag på lokalisering nämndes bland annat Vättleporten, men framförallt det idag så sorgligt övergivna Lärjeåns Trädgårdar. Där skulle man bredda verksamheten och se till att ha verksamhet året runt. Bygga en ekopark, inkludera naturen och utflyktsmål runt omkring och utöka odlingarna. Man skulle också skapa en visonsverkstad. Det finns redan idag ett antal utbildningsinitiativ, till exempel Folkhögskolan i Angered och AngeredsAkademin som skulle kunna knytas till ett sådant center.

Sedan föreläste Hans Larsson, Agronomie doktor, SLU Alnarp, om ekologi i det småskaliga jordbruket. Han har arbetat med ekologiskt lantbruk sedan 1992.
Runt om i Europa har det fram tills nu mest forskats på bioteknologi och genmodifierade grödor, men nu verkar forskningen äntligen gå mot en mer ekologisk inriktning. Det konventionella jordbruket förstör ekosystemet i allt snabbare takt, och det går åt enorma mängder energi för att hålla det igång. Detta då jordbruk faktiskt till stora delar ju kan drivas med enbart solenergi. Odling i liten skala, skött av människor och inte maskiner, är de mest miljövänliga.

Nuförtiden efterfrågas också en högre kvalité på grönsakerna och etisk försvarbar mat, vilket leder forskningen på ekologisk odling framåt. I april i år kom en rapport, Johannesburgrapporten, där 400 forskare lyckats enas om att det är dags at lägga om riktningen.

För första gången diskuteras nu alltså en övergång till ekologiskt jordbruk över hela världen. Många kritiker har oroat sig för att det skulle leda till ökad svält, då skördarna inte kommer att bli lika stora. Detta har dock visat sig inte stämma, i U-länder kommer skördarna snarare öka om man börjar ta hänsyn till ekosystemet. Skördarna kommer alltså räcka gott och väl.

Det finns dock stora utmaningar för det ekologiska jordbruket. Man har att brottas med både klimatförändringar, krav på livsmedelssäkerhet och vattentillgång. Det finns också många etiska frågor för det framtida jordbruket, så som decentralisering, landskapskvalité, biodiversitet (artrikedom), uthållig användning av resurser, rättvis handel och en bra behandling av djuren.

Enligt Hans Larsson är vår största miljöskuld idag, att vi odlar bort mullhalten genom att odla med handelsgödsel. Och ju lägre mullhalt, desto mindre organsikt material och liv i jorden. En levande jord med en levande omgivning, är förutsättningen för ekologisk odling.

På seminariet pratade också Göran Svanfeldt, från Koloniträdgårdsförbundet & Fritidsodlingens Riksorganisation. Han berättade att kolonirörelsen är en ganska stor internationell rörelse, men företrädelsevis i Västeuropa. I Sverige har det funnits kolonilotter sedan 1897, och idag finns det cirka 40 000 lotter. De används mest till gräs och prydnadsväxter. I kolonirörelsens barndom handlade det mycket mer om produktion av livsmedel, och nu börjar pendeln svänga tillbaka igen, och främst i övriga Europa ser man en tendens till allt mer nyttoodlande.
I Sverige finns sammanlagt 2,5 miljoner trädgårdar, om man räknar både villaträdgårdar, fritidsbostadsträdgårdar och koloniträdgårdar. Tillsammans täcker de 300 000 hektar. Då kan man lätt föreställa sig att det här är en viktig resurs om vi skulle ställa om alltihop till livsmedelsproduktion. Studenter på Ulltuna SLU har räknat ut att 12 personer per hektar skulle kunna leva på vad de hektaren producerade, om de levde på vegansk kost, (plus en eller annan kanin som kanske kom förbiskuttande?), då har man räknat in att de skulle få i sig alla näringsämnen de skulle behöva. Detta innebär att fyra miljoner människor skulle kunna försörjas på Sveriges trädgårdsyta.
Men koloniområden är inte bara viktiga som tänkbar livsmedelsproducerande yta, de har också ett stort kulturhistoriskt värde. Idag ses koloniområden fortfarande allt för mycket som markreserv. Detta visade sig nyligen i Uppsala, där kommunen ville höja koloniarrendet från 1.05 kronor/kvadratmeter och år till 15 kronor/kvadratmeter och år. Detta motiverade man med att man skulle få in så mycket mer pengar om man byggde bostäder istället.
Fritidsodlingen har dock tre akilleshälar, som Göran Svanfeldt såg det.
För det första håller kunskapen om odlande på att gå förlorad. De flesta unga människor idag vet inte alls hur man rensar ogräs, skördar potatis, eller ens hur man kan bevara skörden när den väl är skördad.
För det andra måste produktionen göras hållbar. Fritidsodlarnas riksförbund bad SLU titta på saken, och de kom tillbaka med ett svar: gödsla med urin! Det är den bästa kvävegödslingen man kan använda, och nedbrytningen sker på ett bättre sätt i jorden än i vattendrag där den annars hamnar.
För det tredje så behövs det mer utveckling av växtmaterial och kunskap. Det forskas allt för lite om växtmaterial som lämpar sig för fritidsodling och inte för kommersiell odling, och kunskapen är tyvärr bristande i många fall, framförallt om vikten av att odla ekologiskt.


OM det blir ett jordbruksuniversitet i Angered lär jag ju gå där. Fatta vad praktiskt! Och bra på alla sätt och vis.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket intressant (och bra skrivet!) KramP

Fundera grönt sa...

Spännande! Tack för att du rapporterar!

lisa sa...

Jag är er ständige rapportör!

Anders sa...

håller med papi! bra som fan

Hanna sa...

Wow. Du är ju som klippt och skuren för detta Lisa!! Jag kan verkligen SE dig om några år när du också föreläser.

lisa sa...

tack era sötisar.

Per sa...

Varför får man inte kränga det man odlat på en lott?

lisa sa...

Det är någon löjlig lag om att ekonomiska föreningar inte får sälja, eller nå´t, jag vet inte exakt. Dumt är det i alla fall.