Igår sade jag upp mig från mitt mest vuxna, seriösa uppdrag jag haft i hela mitt liv. Det kändes inte som en vuxen sak att göra (man kan inte hoppa av något man lovat att göra, tänk nu får alla andra mer att göra, och om ingen annan vill så måste någon, och vi har ju faktiskt en ganska lång bit kvar till flytt, och man kan inte hoppa av ett uppdrag som ger ett arvode som i min värld är i allra högsta grad betydande), men magkänslan sa att jo, det är dags att droppa nu. Så efter årsmötet är jag inte längre sekreterare i en ruskigt stor bostadsrättsförening.
Fasiken vad gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar