I går var vi på konsert igen. På Justin Townes Earl. Och det var så där bra så man, ja inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Orden som poppar upp känns så lillgamla och klichéiga att de får stanna borta. Men jag kan säga som så här, att trots att han mest spelade låtar man aldrig hört, vilket brukar vara ett minus så var det inte det i det här fallet. Han är bara 26, dessutom. Jäkla pojkvasker. Som son till Steve Earl och döpt efter Townes Van Zandt har han en del att leva upp till, vilket han klarade galant. Att han ser ut som klippt och skuren ur en femtiontalsfilm där han i så fall spelade snyggot gör inte saken sämre.
Med sig på scen hade han en kille som gömde sig under en Tennessekeps, spelade munspel som en gud och stämde mandolinen mest hela tiden. Han var grym, han med.
Förband var Göteborgaren Henrik Lindén, som måste kollas upp närmare. Riktigt bra gitarrspel och sång. Och snygg jeansskjorta.
Innan konserten tänkte vi ta några öl, och styrde som vanligt kosan mot Rover, där det, som vanligt vid den tiden, var fullt. Trist att det börjar bli så igen, att man inte får plats om man går dit en tid som inte är antingen tidig eftermiddag eller riktigt sen kväll. I stället gick vi till Bishops på Järntorget. Där hade de fått in två öl från Västerås Hantverksbryggeri, Narren, som är en ESB och Sotarn, en oatmeal Stout. Jag har testat både innan, men tog ändå en Narren. Och visst, den är god, men det är svårt att avgöra när man får ölen så satans kall. I både doft och smak kan man dock ana en aning svavel, och det är ju inte så gott. Men den behåller sitt betyg på 7 av 10. Efter det delade vi på en Harviestoun Old Engine Oil. Även den har jag druckit tidigare. Den är god, men har en ganska trist doft av tja, jag vet inte... surt och mörk frukt. Jag gillar dock att det är lite körsbärssmak i den. Som de där godaste i aladdinaskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar