Jag har just läst ut Mikael Fants bok Grundläggande genetik, en roman om blåögdhet och halva sanningar. Jag var ganska sketisk, hade fått den för att jag glömt välja bok i pocketklubben, men gav den ändå en chans när det inte fanns något annat lockande hemma att läsa. Och det var tur. För den var jättebra. Verkligen bra skriven, lagom udda huvudperson, inte riktigt i John Irving-nivå, men ändå liknande känsla.
Boken handlar om Jakob, som på sin trettioårsdag får veta att hans mamma dött. Han har isolerat sig från omvärlden i flera år, och bara gått till sitt jobb som redigerare på DN och köpt snygga designmödller på auktion. Varken hans gamla vänner, eller hans älskade morfar, har hört av honom på länge. Men i och med att hans mamma dör lyckas han komma ur sin isolering och börja träffa folk. Jakob är uppvuxen utan pappa, hans mamma blev våldtagen och valde att inte göra abort, utan ensam uppfostra barnet, förskjuten från sin överklassfamilj. Det där med att klara sig själv var inte alltid så lätt, och saker och ting visar sig vara helt annorlunda än vad Jakob alltid har trott. Allt berättas på ett mycket bra och välskrivet sätt, och jag hoppas att den här boken, som är en debut, kommer att följas av många fler.
2 kommentarer:
Verkar annorlunda, om inte annat!
Ja, det var den verkligen. På ett bra sätt!
Skicka en kommentar