Häromdagen fick jag göra BVCs postförlossningsdepressionstest. En fråga jag saknade var:
Hur mycket skulle du betala för att tryggt få sova en hel natt, alltså en riktig hel natt och itne bara mellan 24 och 05 som man kan räkna natten lite generöst om man vill skyrta om hur få gånger ens barn vakanr på nätterna?
Jag tror jag i dagsläget skulle svarat 1000 spänn. Bortkastade pengar dock, jag skulle nog ändå inte kunna sova borta från Mackis.
3 kommentarer:
Innan jag fick barn var jag övertygad om att jag skulle dö utmattningsdöden om jag inte fick mina 9 timmar sammanhängande djupsömn varje dygn. Nu vet jag att man klarar mer än man tror. Men vägen till visheten har varit knagglig, för sömnbrist är banne mig ingen lätt sak. Själv hade jag tunnelseende och hörde nästan röster av trötthet då Valter var 6 månader. Och idag välsignar jag insomnandet, sängen och natten var kväll, nu då den åter är min. Det BLIR ju faktiskt bättre.
... med mina två yngre barn avskaffade jag nattamningen stenhårt då de var 4 månader. Från 19-06 var butiken fett stängd. Tandagnisslan och jämmer en period, men sedan glad, utsövd mamma och dito bebis :-)
Jag tänker att om det inte känns bättre när han blir tre månader, blir det ersättning på kvällen så han sover längre, och så stänger mjölkfabriken nattetid. För man blir ju helt knäpp av att inte sova.
Låter som en bra plan. Och ja, man blir bäng av sömnbrist. Innan jag fick barn visste jag inte vad trötthet var, inser jag nu. Det fräter.
... så kan jag också nämna att min tvåa var en sån där bebis som sov jättebra från start. En sån där bebis som man bara hörde talas om och inte trodde fanns på riktigt ;-) Så kampen om natten blev chockerande lätt. Trean var som ettan, fast sju resor värre... hua. Vi brukar säga att hade hon kommit först hade hon också blivit sist... Men nu sover även hon som hon ska, när hon ska.
Håll ut och lycka till!
Skicka en kommentar