Hej KP!

Min man sitter och skriker Hallå!?! i vardagsrummet, och har headset på sig.

Är det normalt?

Han säger också att han inte fattar någonting, och det är ett tv-spel inblandat.

I verkligheten

Alltså, vad är det för fel med modebloggarna egentligen? Hur gör de för att få saker att se så snygga ut? Jag har vid två tillfällen spanat in 1, en väska, 2, ett halsband. Som jag tänkt att oj, det där är något jag verkligen behöver investera i för det skulle matcha min snygghet på ett väldigt bra sätt. Oftast har jag gått några dagar och gottat mig åt kommande konsumtion, föreställt mig hur mycket lyckligare mitt liv skulle bli med dessa accessoarer, tänkt på hur snygga de är. Så visar det sig att grejjerna är skitfula i verkligheten. Att de inte alls stämmer med min bild av dem. Att de mest ser ut så i mitt huvud.

Ska det vara så?

Uttrycksproblem

Ett av mina favorit-uttryck är att gå ut på lokal. Det måste en restaurang/lokal-ägare ha snappat upp, för nu finns det ett ställe här i Gbg som heter just Lokal. Och eftersom det aldrig är dit jag menar när jag säger att jag ska gå ut på lokal, så blir det bara fel. Missförstånd har redan uppstått. Och jag känner mig snuvad på mitt bästaste gåbortuttryck.

För tillfället är jag så trött så att jag ser i kors, men jag ska ändå ut på lokal. Ska bryta min planerade åttavitaveckor. Som jag i och för sig redan har brutit med lite vin då och då, men nu ska jag kosta på mig att bli lite salong. Det ska bli bra.

Highway to ?

Yogan är bra. Men den är verkligen en utmaning på slutavslappningen, då det är en aning... medhörning från gympasalen brevid. Det är inte helt lätt att slappna av med Highway to Hell i bakgrunden. Speciellt inte i technoversion.

Seger åt kulturkoftorna!

Jag har övertalat min man att köpa det braiga museum-årskortet. Nu måste vi gå på minst två museum till i år, för att det ska löna sig. Själv har jag tjänat in mitt, på tre besök.

Stadsmuséet var det museum som fick äran att besökas av oss idag. Oj. Det är verkligen, verligen stort. Elva olika utsällningar samtidigt! Sicken tur att man får komma tillbaka fler gånger. Utställningen om killar var inte alls lika bra som jag väntat mig. Den var väldigt... liten. Utställningen med göteborgsbilder var den bästa, att luska ut var fotona var tagna och hur det ser ut där nu. Att fascineras av att spårvagnarna förr i tiden hade en skylt de satte upp om de var fullsatta. Sunkiga bakgårdar från här i krokarna. Berg som inte längre finns. Efter det orkade vi inte riktigt ägna samma entusiasm åt resten av utställningarna. Men jag fick se dockskåpen som stod på stadsbiblioteket när man var liten. Coolt att man kan känna igen något så väl, när det var så länge sedan man såg det senast. Jag måste ha ägnat ofantliga mängder tid åt att glo in i de där skåpen. Allt var fortfarande lika pyttigt. Hunden fanns kvar. Men en liten killdocka hade däckat.

Tomt var det på muséet. Helt ödsligt. Bara en pappa med två barn, som gick och fikade efter att ha inventerat barnmuseumsköket en kvart.

Hade jag haft barn skulle jag släpat med dem till stadsmuséets barnavdelning mest varje dag.

Borta!

FeedReader togs just bort från datorn. Skönt.

Och det var "bara" 52 stycken bloggar som fick följa med till Google Reader. Hur ska jag hinna jobba? Vad då bloggberoende? Tur att inte alla uppdaterar dagligen.

It´s a lucky day.

Köksstolar skulle inhandlas, i sällskap med en hel del annat viktigt på Ikea. En heldag, var det planerat. Och jag hade kanske mitt livs tur. Där stod de, på fyndavdelningen! Tre av de fyra stolar jag skulle ha! För halva priset, utställningsexemplar i perfekt skick! Kalaset blev 600 spänn billigare än vad det skulle blivit. Och när jag kom till hylla 29, fack 3, insåg jag att den fjärde stolen var den sista som fanns. Det är högst troligt att jag nu förbrukat hela mitt livs tur. Att det från och med nu inte blir någon mer tur, aldrig någonsin. Men det går nog att leva med. Jag är, mig veterligen, den enda i hela världen som haft riktig snortur på Ikea. Det känns fint, speciellt och samtidigt lite spännande.

Henrik var är du?

Henrik var är du?, originally uploaded by Buskisblog.

Jag hjälper den där Silje på traven lite. Var är du Henrik?

Hur spännande som helst. Och inte så lite romatiskt. Om inte allt ihop bara är konst-fejk. Man vet aldrig.

Ett måste

Jag måste nog verkligen köpa sådana här skor. De är nog de snyggaste jag någonsin sett.

Bra

Nya Weeping Willows-skivan är så bra att jag skulle kunna börja gråta varje gång jag hörde den, om jag lyssnade ordentligt. Det må vara patetiskt, men så är det. Jag har den i mp3-spelaren med skräckblandad förtjusning.