Idag tänkte jag klaga lite på hypen av somliga bostadsområden

Kom som av en händelse över dam-tidningen Amelia häromdagen. Fick den närmare bestämt av min rara mamma, och det var ju tur för jag vågar inte köpa den själv.
Någonstans bland allt julmys och supersex kom plötsligt ett uppslag om bostadspolitik. Hoppsan, det var oväntat. Det var ingen mindre än Linda Skugge som skrivit en krönika om fenomenet "Suburban Cool". Eller... fenomen och fenomen, det går inte att hitta något om detta ens om man googlar, så det är nog något hon själv eller möjligtvis tidningen kommit på. Eller någon annan trendsättare som kanske inte fick någon lägenhet i rätt del av staden. För det är just det saken handlar om. I vilken del av storstaden ska man egentligen bo för att vara som hippast? Och svaret är... tada... Ingen del alls! Man ska bo i förorten! Söder är ute, idyllförorten inne. För där kan man minsann plocka sina egna blåbär. Och det är ju så tryggt för barnen. Och så pittoreskt och skönt att alla vågar vara sig själva. Och ursäkta jag måste kräkas. Det är fan ingen som är sig själv i dessa medelklassförorter. Jag är till och med beredd att sträcka mig så långt som att för en gång skull räkna min kära uppväxtort Mölndal som en förort i detta fallet. (Men inte under några andra omständigheter!). Alla ska vara precis lika dana, ingen får sticka ut minsta lilla, de enda som gör det är vänsteristkultureliten som råkat hamna där trots fina akademiker- eller konstnärsjobb. Nej, Linda Skugge och Amelia, ni har fel. Förorten är och förblir förorten, likriktningens mecka. Se´n att alla som bor i innerstan också ser lika dana ut, det är en annan historia. En annan del av den här förortshypen är den som försöker få till det att det skulle vara coolt att bo i sunkförorterna typ Hjällbo. Nej, jag har bott där också och det är vidrigt. Enda anledningen att hypa det är för att stå ut så länge man tvingas att bo där, men kom fan inte och säg att det är ett medvetet val och att ni inte skulle vilja bo någon annan stans!
Och ja, själv bor jag i ett av de panchistätaste ställena så nära stan man kan komma, en liten klick, eller ja, ett litet berg. Det känns tryggt. Tryggare än det någonsin gjort både i Mölndal eller Hjällbo. För jag bor i fisförnäma Majorna, och det, det är coolt på riktigt det!