var en "ligga hjärndöd på soffan"-film, som till råga på allt gick på tv. Kändes lite old school att kolla på film på tv! Och filmen var "Sliding doors". Det som var bra var just att det krävdes lagom lite tankeverksamhet, att favoriten Aimee Mann var med på soundtracket, att man blev påmind om mode man tyckte var fint när man gick på gymnasiet och att jag började tänka på en tjej i gymnasiet som jag tyckte var så snygg, att just det, det var ju Gwyneth Palthrow som hon var lik. Filmen bygger på två paralella historier, vad som händer om huvudpersonen hinner med tåget och vad som händer om hon missar det. Alla snubbar i filmen är onda, ljuger men är rätt så charmiga ändå, vilket de inte hade varit i verkligheten. Men så får hon ju skylla sig själv när hon drar fel slutsatser när hon spionerar på sina grabbar. Eller? Nja, det tycker inte jag, de kunde ju kammat sig istället. Och av någon underlig anledning störde jag mig mest på att inte min favorit James Nesbitt (det är alltså han som är på bilden) var med i filmen. Den hade varit bättre då. Alla filmer blir bra med James. James eller Owen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar