Idag var första träningen den här terminen. Men inte den sista, för nu har jag köpt årskort på friskis. Lite vuxet, lite läskigt.
Och nu kommer ett erkännande:
Jag har omvandlat friskisträningen, denna hälsosamma individuella friskvårdsaktivitet, denna demokratiska motionsform där alla är välkomna, till en stenhård tävling! Jag går på de lättaste passen, knör in mig bland snubbarna i 35-75 års åldern, sedan kör jag stenhårt. Det bästa är männen mellan 35 och 45. De tar åt sig så mycket, medan de äldre ler lite överseende, även om de minsann försöker göra armhävningarna dubbelt så snabbt, vilket bara leder till att de bara orkar en tredjedel så många som alla andra. Själv gör jag alla rörelser så jobbbiga det går, sneglar på snubbarna med en min som förmätet säger: "jaså, ni gör som friskisledaren, ja det gör ju inte jag för jag behöver minsann lite mer utmaning, så jag gör den här mycket jobbigare varianten". Och så blir jag rysligt nöjd med mig själv för jag är bäst. Och har inte alls lust att gå på de lite mer krävande passen. Där skulle det ju kunna hända att jag inte vann! Visst är jag inte så lite dryg? Mouahaha!
3 kommentarer:
Haha... Det tuffa med Friskis är ju att man kan välja att se det precis hur som helst! Klart man kan göra som du, om man vill. :) Men du, akta dig så att du inte blir som på den där bilden, det ser ju otäckt ut... (för det ÄR inte du va?)
Jag borde också gympa, fast jag är för lat... eller rättare sagt, det är så omständigt numera när man måste åka spårvagn en halvtimme för att komma dit, alternativt vänta toklänge i stan på att det ska bli dags. Och så är det dyrt i stora städer också... (mm, jag är ny i Gbg) Du ser, jag har ett helt gäng med dåliga ursäkter!
nej, jag kan erkänna att det inte är jag. än.
That's my girl.......helt rätt inställning. Orden idrott och lek passar lika bra ihop som hund och katt. Blodigt allvar ska d vara.
Skicka en kommentar