Reserapport Glasgow och Edinburg eller ja, jag har varit där men jag vet inte hur det stavas.

Hela resan började på Säve. Säve flygplats är inte lite B. Över hela stället vilade en aura av lågpris, och när vi väl kom på planet och jag konstterade att det var inrett i exakt samma nyanser som GeKås i Ullareds logga blev jag inte ens förvånad. Men det är ju billigt och bra, så bristen på stil och klass är förlåten.
Väl framme i Glasgow var vi vrålhungriga och åt resans första romantiska middag på Burger King. Mycket exotiskt. Under resans gång lyckades vi dessutom pricka in två besök på Starbucks, ett i Glasgow och ett i Edinburgh. Men det blir ju för mycket att äta haggis tre gånger om dagen även för den mest härdade turisten.
Glasgow var mycket trafik och en grotesk blandning av jätte-gamla och jätte-nya och jätte-smaklösa hus. PÅ kvällen siktade vi in oss på Celtics-hänget Galloway. Inte så turistigt, men mycket fotboll. Henke Larson både här och där. Området kändes lite småsuspekt och otryggt tills jag såg en traktor med plog som var ute och sandade. Då kände jag mig som hemma igen. Lite konstigt dock att han inte spred ut någon flis, bara något som mest liknade kattsand. Väl inne på en av pubarna, befolkad av ett par mycket avdankade kvinnor, gubbgäng och en avdankad hippie i cowboyhatt kände vi oss lite bortkomna. Men vad gjorde det, när jag genast blev uppraggad av hippien? Till slut blev jag räddad av bartendern, som hade ögeonen med sig och fattade att jag inte alls hände med eller lyckades förstå vad hippien försökte sluddra fram. Vi tämde våra pints rätt snabbt, och lämnde med känslan att vi varit och "misärturistat". Efter att ha ätit indiskt (ja, man kan fortfarande inte bara äta haggis), blev det ytterligare ett pubbesök. Där kom stammisarna direkt från bilverkstan, med de oljiga blåställen på sig. Charmigt.
Dag två bar det av till Botanic Garden, och allt var så vårigt att jag blev alldeles tokig. Ville ta hundra kort på de gröna gräsmattorna, de blommande vårlökarna, var till och med beredd att flytta dit och bli skotsk parkarbetare. Det var dock inte mitt resesällskap så sugen på. För att kompensera traskade vi ner i centrala stan och shoppade skivor och böcker.
Innan middagen hängde vi i den mycket kitshiga hotelbaren, med massa tavlor på karlar i kilt som krigade och en öppen spis. Mysigt värre. Skotskrutigt så klart, som hela hotellet. Drack wiskey också, så klart. Middag i West End, på ett ställe där de stackars arbetarna fick förnedra sig och bära kilt, och ägarnen var klart suspekt. Men mycket god mat.
Dag tre bar det av till den där andra staden jag ännu inte lärt mig hur den stavas. Där var vi på ett gammalt slott, krigsmuseum m.m. Och på the Wiskey Heritage, ett slags wiskymuseum. Skitcoolt. Det började med att man fick åka en tur i en typ vagn som var byggd som en whiskytunna i plast, ungeför som på spökhuset. Så kitshigt och fint! Sedan var det diverse filmer, moceller av destillerier, provsmakning och ett spöke. Går inte riktigt att beskrivas, det måste bara ses.
Sista dagen blev resesällskapet sjukt. Vi härdade dock ut en sväng på transportmuseét, som var bra mycket mer intressant och roligt än vad det låter, och en sväng på stan. Sedan var det tack och god natt.
Planet hem var en något bisarr upplevlse. Vi delade det med en massa stora, skotska grabbgäng som hela tiden drack "a bag of vodka". En riktigt bisarr företeelse. Lågpris? ja, vi sparar in på flaskorna och säljer spriten på påsar istället! Kan inte bli mycket bättre.
På det stora hela ger jag Glasgow 4,5 poäng och Edinburg 2,0. Ju mindre turisthysteri dessto bättre, som jag brukar säga.
p.s J åt haggis en gång. Jag smakade bara lite. Skitäckligt.