fel målgrupp

Jag hatar ju Liseberg. Det är vidrigt fyllt av hysteriskt skrikande skolklasser från inre Småland. Och jag förstår inte grejjen med att åka en massa farliga karuseller. Gör något som är spännande på riktigt istället, om ni vill impa på mig. De är byggda för att vara lite lagom småläskiga, och nej, ni kommer högst sannolikt inte att utsättas för någon som helst fara när ni åker dem. Därför höjer jag inte på ögonbrynen när något stolt proklamerar att de minsann har åkt Balder fjorton gånger. Att jag inte vågar åka är en annan sak.
Men, nu börjar jag bli lite orolig. Det börjar rycka lite i konspirationstarmen. Om vi ska ta och se sanningen i vitögat, det är lika bra att ta tjuren vid hornen (jag tänker alltid på en älg när jag hör det uttrycket, varför?), ja, jag har varit på Liseberg i år. Inte bara en, utan tre gånger. Detta vidriga ställe som jag verkligen anser mig förakta och undvika i möjligaste mån. Men när de lockar mig med en trädgårdsmässa och två konstertet med mina favoriter, då går det inte att låta bli. Trädgårdsmässan rullar ju på varje år, och verkar vara ett måste för alla trädgårdsnördar och sådana som jag. Men konsterterna! Det ska ju bara vara Okej-dagen och Carola och Carl-Einar Häckner på detta vedervärdiga nöjesfält i hysterins tjänst. Liseberg har, om man ser det genom deras ögon, gjort någon slags geni-drag. Det har börjat med poppiga akter på en liten scen. Poppiga, poppis tjejer som man inte kan unvika, inte jag i alla fall. På en månad har de tagit dit båda mina favorittjejer. Både Marit och Hello Saferide. Vad har hänt med stället? Har de någonslags marknadsförsingsstrateger som med sina bläckfisktentakler har varit ute och slaskat runt, och insett att de höll på att tappa en hel hög brudar och grabbar som föredrar artister som inte har sålt sig riktigt lika mycket som Roberet Wells? Det verkar ju onekligen så. Jag kan inte göra annat än tacka och bocka. Tack Marit, tack Hello Saferide, för att ni inte är lika kräsna som jag skulle varit om jag var popstjärna, vilket gör att vi vanliga dödliga kunde få två alldeles underbara konserter, trots lokalen. Tack. Och till Liseberg säger jag: tro inte att ni kan lura mig, jag kommer inte mer i år. Nu finns inget kvar att locka med. Så lätt får ni mig inte.