för gammal för fiskdamm.

Idag var jag på systembolaget. Problemet där brukar vara att man är för ung. Men nu är det sju år sedan jag hade det problemet. Idag var jag istället två år för gammal!
Så här är det, att alla under 25 ska ju visa legg om den i kassan ber om det. Inget legg = inget köp. Jag har till och med varit med om att de drog tillbaka sambons köp, när han var si så där 29 och ett halvt, för att jag var med och min legitimation hade gått ut för en månad sedan. Det finns ett Systembolag som är surare med det här än andra. Jag säger inte vilket, men det är tyvärr det som ligger närmast där jag bor. Det är det tjyvtjockt med sura tanter i kassorna. Eftersom jag inte ser ut att vara en dag över fjorton, verkar det som, så får jag alltid visa legg. Sambon får ibland göra det han med, så nitiska är de. Man skulle ju kunna tro att det skulle räcka med mig, för om de kan ha så fel om min ålder borde de lära sig av sina misstag och inte göra bort sig och fråga honom också. De gör det för att jävlas, tror jag. Folk säger att man ska bli glad när det frågas efter legitimation på Systemet. Skitsnack säger jag. Det är och förblir lite smått förnedrande att behöva visa legg när man är 27. Så är det bara. Detta har gett mig en traumatisk känsla av att jag egetnligen inte alls har där att göra, att jag inte alls har lika stor rätt att köpa öl som resten av sveriges tillräckligt gamla befolkning. Bara för att jag inte ser gammal ut. (Och vilka komplex det kan leda till, ska vi bara inte tala om...)
Nåväl, jag har lärt mig ett och annat. För att slippa skammen att visa legg så börjar jag nu vifta med det redan när jag ställer mig längst bak i den långa kön. För att sedan elegant kasta fram det i myntskålen när det blir min tur. (De nitiska kassörskekärringarna brukar då ta upp legget för att titta på det riktigt nära, för risken finns ju att de kanske, kanske, upptäcker att legget inte är alldeles äkta, med hjälp av sina upplärda, känsliga legitimations-fingerblommor/korvfingrar). Mitt i denna procedur, då det var några stycken kvar före mig i kön, så såg jag ett anslag. Där stod någonting i stil med "Alla som hinner visa legg innan jag ber om det får en present". Observera att det var en förtryckt skylt, inget eget trevligt initiativ från surkassörskorna. Då kom det. Där, strax under bilden på presenten som var helt omöjlig att se vad den föreställde, strax före meddelandet om att det var kassörskan som skulle hinnas före, kom det finstilta. Det är aldrig roligt att läsa det finstilta, och det här var inte undantaget som bekräftade regeln. Det stod: Gäller endast dig under 25.
Efter alla dessa år av förnedring och skeptiska blickar, gick jag miste om min belöning. Det som skulle kunna varit ett plåster på såren, det som skulle kunna lagt sig som bomull på bittereten. Gäller endast dig under 25. Vilken ironi. Jag funderade lite på om jag, i egenskap av gamlig, skulle vägra visa något som helst bevis på min rätta ålder när jag väl kom fram till kassan, men när kassörskan spände ögonen i mig vågade jag inte annat än att med darrande hand sträcka fram legitimationen (som hon givetvis skulle talla på). Hon nickade surt, men sträckte sig inte efter presentlådan jag spanat in. Just då var det nästan värt att riskera att bli utan den förste goe på midsommarafton. Det kanske mest sorliga i den här historien, är att jag fortfarande inte vet vad jag gått misste om. Vad presenten var är fortfarande en väl förborgad hemlighet. Så jag vänder mig nu till mina aningens yngre läsare, altetrnativt vänner på Systembolaget, med en stilla undran: Vad var det för present?