Åh, till mig???

Idag lever jag i en bestömd känsla av att jag går miste om något. Helaa dagen har det poppat upp rutor på datorn. Rutor som Gratulerar mig. Jag är den 1000000000000 besökaren, hipp hurra och om jag bara klickar lite, lite, så ska jag få ett fint pris. Men jag får inte klicka. Det är bara lur, sägs det. Jag som hade föreställt mig barndomens dröm om att få gå in i en affär, fast i den här versionen kanske mer på ett flådigt kasino, och fylla en kundvagn med precis vad som helst som jag ville ha. Så fint pris, så utom räckhåll. Och nej, en penisförlängning eller viagra eller ett papper på en fin examen duger inte som tröstpris, men tack ändå.