Nick vad pysslar du med?

Nick Hornby var ju en gång i tiden en kille som skrev ganska bra böcker. Det fanns de som skrev bättre, men jag räknade ändå honom som en av många favoriter. Den listan är han fett petad från nu. Jag har gått och väntat ett bra tag på att få läsa hans nyaste (i pocket utkomna) Fallhöjd. Men, tyvärr. Tack men nej tack. Den var skitdålig. Fyra till synes helt olika människor möts på taket till ett klassiskt hoppa ifrån och begå självmord-hus på nyårsnatten. De börjar prata med varandra och inser att de kanske inte ska ta livet av sig. Inte just då i alla fall. Så de ger sig ut på lite äventyr, tävlar om vem det är mest synd om, bråkar och snackar en vävldigt massa skit. Boken är skriven ur alla fyras perspektiv, omväxlande. Och det är här det blir riktigt dåligt. Herr Hornby lyckas inte få oss att hålla i sär de fyra. Även om deras namn står överst i varje kapitel, så kan jag inte hålla i sär dem. För de är lika dana och lika ointressaanta och jag blir lika lite engagerad i dem allihop. Man lär inte känna karaktärerna precis, för det finns inga karaktärer att lära känna.
Vad har hänt med Nick Hornby? Jag har kommit fram till att han är nog inte kungen av ladlitt, han är bara den som kom först. Och efterföljarna, som jag ser det utifrån den ordningen de kommit ut i Sverige eller den ordnignen jag upptäckte dem, är sju resor bättre. Läs inte Nick Hornbys Fallhöjd. Är det typen av författare du är ute efter, läs Tony Parsons eller, ännu hellre, Mike Gayle a.k.a den Bästa. Och är det storyn du är ute efter, läs Arto Pasilinnas Kollektivt självmord. Mycket bättre. Och dessutom finsk.