onsdag, september 13, 2006

I valet och kvalet

Idag ska jag gå och rösta. Och trots att jag varit röstberättigad även de senaste två valen, har jag aldrig röstat förut. Förutom i EMU-omröstningen, men det var ju inte så komplicerat. I övrigt har jag inte hittat ett endaste parti som någonsin har kvalificerat sig värdiga nog att slänga bort sin röst på. Så jag har slängt bort min röst. Och ursäktat mig, i de fallen det varit absolut nödvändigt, med att jag gör så mycket politiskt ändå. Och att jag verkligen, verkligen inte vill vara tvungen att rösta på något som är det minst dåliga men ändå är skitdåligt. I år känner jag mig dock, av olika anledningar, tvungen att rösta. Argumenten mot har tagit slut. Och det finns exceptionellt många dåliga saker att rösta på. Till exempel UP. Till exempel Sjukvårdspartiet, som på sina få stortavlor de lyckats betala med surt förvärvade slantar, väljer att smälla upp en lila affisch med en ClipArt-delfin på. Till exempel Göran Hägglunds parti, som måste vara optikerpartiet. Ingen annan än en optiker ser så glad ut åt sina nya glasögon. Dessutom har han färgat håret.
Så till de lite mer seriösa (eller vad man ska kalla dem). Fi till exempel. Nej. Jag tänker aldrig rösta på dem. Jag kan inte på något sätt känna att jag har det minsta gemensamt med någon av det partiets företrädare. Företrädare som vill att jag hellre ska känna någon slags solidaritet med Antonia Axxon Jonsson och Amelia Adamo än med en manlig sjuksyster eller en (manlig) Volvoarbetare. Bara för att vi råkat födas utan kuk. Det kan aldrig aldrig vara försvarbart att försöka bekämpa patriarkat och sexism enbart, över blockgränser och över vettighetsgränser. Det hjälper inte hur många års genuskunskap man läst. Jag tänker inte rösta på ett parti vars mest medialt uppmärksammade fråga till exempel är att även flickor ska ha rätt att heta Olle. Det är ungefär lika ovidkommande som att alla ska ha rätt att äga sin egen lägenhet. Jippie, alla i Hjällbo, nu kan ni köpa era skruttbetongkomplex. Nähä, fick ni inte lån för ni går på soc? Så synd, men det är bara att ta sig i kragen. Det är inte frågor som är rät att prioritera.
Frågor som är rätt att prioritera däremot, är sex timmars arbetsdag. Arbetsrätt, utan att tvinga in kids i diverse åtgärder för att de hellre ska ha en åtgärd än vara arbetslösa, då arbetsrätten tydligen får maka på sig. Internationell solidaritet utan att för den sakens skull bara snöa in på Palestina och Hizbollah. Miljöfrågor, utan att för den sakens skull gräva upp Linnégatan och göra om det till en kanal. Det där, tydligen livsfarliga, ordet klass måste vara med. Och då kan inte alla vara med.

4 kommentarer:

Malin sa...

Jag säger som jag sa när det gällde tjejtidningar. Ska det bli bra gjort får man göra det själv. Vi har fyra år på oss till nästa val som kändisnamn föreslår jag Leif GW Persson. Vi kommer att vara ett lysande alternativ i klasskampen.

Anonym sa...

ganska bra analyserat där faktiskt.

jag har nästan bestämt mig och det är framför allt jobbfrågan som är het här hos oss....

Cliff Hanger sa...

Klart att man ska rösta. Annars ökar man värdet på de röster som t.ex. tillfaller Sverigedemokraterna och alla andra partier som man är stenhårt emot.

Nu får du skämmas lite för att du inte röstat tidigare. Hårt sagt, men sanningen är hård. ;-)

För övrigt fattade jag inte riktigt vad du hade kommit fram till att du skulle rösta på, men det kanske var meningen.

lisa sa...

Nä, jag tänker inte skämmas för att jag inte röstat hitills. Finns det inget att rösta på får man göra något annat. Jag tycker inte att det här med man promt måste rösta är så himla big deal. Trots att min ickeröst i så fall hamnar på motståndarsidan o.s.v.