Ursäkta mig att jag tokbloggar idag. Det är så att jag ska till doktorn och är så himla nervös. Jag hatar att gå till doktorn. Tror alltid att doktorn ska tycka att jag inte har där att göra, att jag är för frisk och upptar hans eller förhoppningsvis hennes tid i onödan. Att det faktiskt finns andra människor som är sjuka på riktigt. Att jag kan väl gå här och hosta, det är inget nytt och det går ju över. Att jag bara ska ha och ha, en massa medicin hela tiden. Jag kan väl nöja mig med den jag har. VårdCentralen är faktiskt ingen serviceinrättning.
Usch, det är nästan som att gå och klippa sig. Det brukar jag dock inte göra i onödan, snarare tvärtom, försent.
Jag har råkat ut för en doktor som tyckte jag var dum i huvudet för att en annan doktor sagt åt mig att operera bort födelsemärken, för det är minsann inga skönhetsoperationer de utför.
Jag har råkat ut för en doktor som var slemmig och satt och smörjde in sina exemiga händer hela tiden och tyckte att jag var för klen för att jobba med trädgård. Han föreslog inte att jag skulle träna.
När jag var liten hängde jag mest hos en astmaochallergi-läkare som inte tyckte om barn, inte det minsta. När ajg var tolv och nybliven djurrättsaktivist förklarade han för mig att jag tyvärr aldrig skulle kunna jobba med djurförsök, eftersom jag är pälsdjursallergiker. Det är, sett ur dagens synvinkel, ganska komiskt.
Jag har gjort en hel hög halsodlingar. Det är det värsta som finns i hela världen. Hela min doktorsskräck bottnar nog i att jag är rädd för halsodlingar, förutom att jag är där i onödan. Kommer säkert att få göra en idag med. Bara för att. Som straff för att jag upptar deras tid.
6 kommentarer:
Visst är det surt att vara pälsdjursallergiker och astmatiker som djurvän? Det är jag också (även om det är ganska lindrigt i mitt fall).
Hålla på med djurförsök som djurrättsaktivist???
Jag har löst det hela med att inte vara djurvän längre :)
Jag tror att doktorn ifårga hade sett typ en "stoppa plågsamma djurförsök"-pin på min jacka, och det var därför han sa det där med att jag aldrig skulle kunna jobba med djurförsök. Den mannen hade någonslags ironisk humor som inga barn förstod. Men han var bra på att härma hur det låter när man nästan kvävs i sömnen, vilket jag tyckte var underhållande.
ibland när jag varit hos en läkare så undrar jag om det var en läkare på riktigt eller om det var nån som lånade en rock o drev med en litegrann. Sist så skulle jag fråga om eksem samt om jag kunde få en remiss (eller åtminstone lite vägledning) till en sjukgymnast. Eksemet fick jag kortison utskrivet för men då var jag först tvungen att påpeka att medicinen hon ville att jag skulle ta ("bara att köpa på apoteket")var receptbelagd och att jag av vissa anledningar kanske inte skulle äta den. Nån remiss (eller ens ett telnr till en sjukgymnast) kunde hon ABSOLUT inte ge mig, oklart varför. Sen så frågade jag om jag som har magkatarr (och därmed är överkänslig mot acetylsalisyra) kunde använda gel med acetylsalisyra (för smörjer man in så går det ju inte via magen)men det kunde jag nog inte göra. Det kan man visst det, tur att man har en syrra och en undersköterska i släkten så man kan få lite rediga svar.
Shit. Tur att det finns vänner och bekanta!
Dagens bottennapp till läkare brydde sig inte ett skit om att jag inte kan ta min medecin utan att få ont i halsen "det är något som du känner, men det vet jag ingen annan som känt". Ehhh... så det är mitt fel att jag får biverkningar och jag ska bara skylla mig själv? För det är mitt fel att det inte finns någon annan medicin?
Det är nog ett smart drag.
Och som av en händelse var "min" vårdcentral en av de som fick allra sämst betyg i GPs undersökning idag. Ska man behöva gå till en privat eller?
Skicka en kommentar