Väderspänning

Detta året har jag läst ett antal deckare. Inte bara i år, jag har läst deckare se´n jag började läsa vuxenböcker, vilket var kanske ungefär i tolvårsåldern.
I år har det blivit verk av Lundholm, Läckberg, Rendell, Holm, Shaffer, Letholainen, Hellberg, Kanger, Nesser, Larsson och Schwarz. En del bra, en del mindre bra. Men en sak slår mig. Det är alltid Väder i deckarna. Iskallt, rekordvarmt, ösregn, snöstorm, frost, svetthetta. (Storm har det inte varit i någon av årets lästa, men det kan hända att jag kommer ihåg fel). Så fort det behövs en vardaglig förankring, ett nedslag i hjälten/hjältinnan/antihjälten/antihjältinnans vardag, den som trots allt envisas med att pågå trots ond bråd död och gåtor som ska lösas och spaning som ska spanas. Den kommer som på beställning, väderleken. I Stieg Larsson har den i viss mån sin motsvarighet i kaffekokandet, men även i den världen är det alltid någon form av extremt väder. Jag börjar bli lite orolig. Jag har alltid uppfattat det som att deckarförfattare har ganska hög grad av fantasi. Tyvärr verkar gränsen gå just när det kommer till vardagen. Det mest genomgående sättet en karkatär visas på, är om den svettas eller fryser eller blir blöt av ett rekordskyfall. Det är väldigt snålt med övriga vardagssysslor, det vill säga allt det som inte handlar om väder. Därför har jag knåpat ihop en lista. Som ett tips, en present, till landets deckarförfattare som vill han något annat än väder mellan morden. Vardagliga saker är, till exempel:

-Handla mat.
-Åka buss.
-Shoppa strumpor.
-Göra omelett.
-Sortera in bilder i familjealbumen (sina egna, inte offrens).
-Duscha.
-Dammsuga.
-Prata i telefon med andra än kollegor.
-Äta.

Som ni ser finns det en hel del annat som våra vänner romanfigurerna skulle kunna göra. Jag skulle däremot avråda er att låta era hjältar göra saker som toalettbesök och idka sex, det skulle ta fokus från spänningen allt för mycket.
Lycka till!