Av olika anledningar, till exempel på grund av pralinbrist i hushållet, kom jag med andan i halsen in på Kaffebutiken fem i sex tidigare i kväll. Jag tänkte slippa äntra Paddans herravälde, a.k.a det lokalaste hemköpet, och skulle således även köpa kaffe på fina Kaffebutiken. Jag brukar inte köpa finkaffe. Jag vet vad min Perkulator vill ha. Men jag var beredd på att frångå mina principer. Eftersom finkaffet var en ny värld för mig, visste jag inte vilken sort jag ville ha. Affärsinnehavaren var vänlig nog att försöka hjälpa mig, genom att fråga vad jag brukar dricka för kaffe.
-Gevalia. Perkulatorgevalia! svarade jag glatt. Hon tittade på mig på ett allt annat än glatt sätt, himlade med ögonen i smyg och undslapp sig ett:
-Ojdå.
Sedan langade hon fram stora kaffeburken med finfina rosten. Och det verkade väl gott. Jag sa ja tack.
Nu skulle just finkaffet få äran att samsas med pralinerna och ett och annat avsnitt av rolig tvserie. Det är en sådan dag då det behövs. Vid öppnandet av finkaffepåsen skulle jag sjävklart leka finsmakare och sniffa lite extra. Men. Luktade det inte lite... jo. Finkaffet luktar fisk. Där fick jag för mitt gevaliasörplande. Jag ska aldrig mer yppa tidigare erfarenheter i finrostarsällskap. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar