Jag trodde mina tjusiga bröllopsörhängen var för evigt förlorade. Att de hade blivit adpoterade av någon bridgespelande tant som hittat dem på golvet efter vårt vilda festande. Att någon av alla de PRO-människor som brukar hålla till i festlokaeln misstagit dem för gelehallon.
Döm om min förvåning när de just trillade ut ur en väska jag glömt jag hade. Och min mamma fick återigen rätt. Allt man inte hittar finns nedpackat någonstans.
Döm om min förvåning när de just trillade ut ur en väska jag glömt jag hade. Och min mamma fick återigen rätt. Allt man inte hittar finns nedpackat någonstans.
2 kommentarer:
oh tjusiga!
jag har ett par liknande hjärtan som jag ska pyssla ihop från ett gammalt armband.
snajsigt!
Skicka en kommentar