Det smärtar mig att erkänna det, men det nya jobbet känns inte helgjutet längre. Blev på gränsen på blåst på lönen jag trodde vi kommit överrens om. Jag trodde vi snackade exklusive semesterersättning, för det gör man väl? Det här visade sig vara inklusive. Skithögar. Personalchefen är ingen riktig chef, och säger dumheter om facket, avslöjar sig. Påminner mig om varför jag aldrig kommer att gå med i Fastighets. Tyvärr. Så tvivlar jag på mig själv, tänker att jag är för klen och prinsessig och borde ta mig i kragen. För man måste ju jobba, förr eller senare. Och alla chefer är dumma i huvudet, mer eller mindre. Men jag fixar inte att ha ännu en "mer"-chef. Drar åt mig handen, så fort. Okänslan i magen kommer tillbaka. Blir så rädd att allt ska bli som för ett år sedan. Och jag fattar inte hur jag ska fixa ett vanligt jobb igen. Hur jag ska lära mig att inte alla kollegor behöver vara svin.
Jag trotsar påskrivna papper. Söker nytt igen. Och hoppas mer än någonsin. På att det här ska få stanna som en inte helt angenäm säkerhet i bakfickan. Att jag ska ta mig ur osäkerheten på annat sätt.
4 kommentarer:
Hej lille bagare. Jag tror din blogg skulle tjäna på att du gjorde små uppehåll efter typ var fjärde-femte rad. Både du och jag har ju ganska smalt skrivutrymme, och när jag var ny bloggare fick jag det tipset av någon. Jag tycker att min blogg har tjänat på det. Det blir mer lättläst när man skriver längre grejor.
Hmm. Så skulle det kunna vara. Jag har varit lite rädd för att det ska se för luftigt ut. Som när man skrev tråkiga arbeten i skolan och ville att det skulle se mer ut än vad det var. Ska prova ändå.
Nej usch vad tråkigt!
Klart man snackar exklusive semesterersättning, så är det väl alltid? Det är ju den där grejen man ska glömma bort och sen bli positivt överraskad av att man också får. :) Man kan såklart snacka inklusive, men då SÄGER man det.
Hoppas det löser sig och att det finns bra chefer och kolleger nånstans.
Trodde du var heltrött på arbetslösheten.
Bra chefer tror jag inte existerar, dumsnäll tror jag är det man kan hoppas på.
/Per
Skicka en kommentar