Kompis från förr

Man träffas i mataffären, fredag eftermiddag. Försöker smyga lite, men träffen är oundvikbar då man plötsligt står brevid varandra. Det hjälper inte att ducka. Så man skojbråkar lite om vem som ska få den sista baugetten till räkorna. Sjunger diskmaskinens lov. Presenterar och presenteras. Innan man får smita, gå vidare med mössan långt neddragen på en plats där man absolut inte har någon förmåga att driva så där värst spirituella konversationer. Hur mycket man än tyckte om varandra, och fortfarande inte har något emot varandra trots att en halv uppväxt ligger emellan, så finns det inget som helst vettigt att säga. Man bara fnissar lite till åt sistaminutenräddningen av diskmaskninen. Och funderar på om det är på sin plats att börja hylla egen tvättmaskin med, innan man får gå. Innan man får skynda vidare, och hem för att tänka ut, vad man kanske borde sagt.