Kulturreklam

Idag var jag på museum. Naturhistoriska. Jag tror inte jag har varit där sedan jag var åtta. Utställningen I Love U, om sex, var inte så värst bra. Den gav mig endast ännu ett argumten för att katter är ett väldigt osmakligt släkte. Informationsskyltarna på den utställningen var nog de mest putslustiga men samtidigt trista som jag någonsin (inte) läst. Jag rekommenderar övriga muséet. De siamesiska tvillingaran var lika läskiga som vanligt, framförallt att burken de är konserverade i har så pass liten öppning, att de ser utt att ha vuxit i burken. Malmska valen var stor och julpyntad i gapet. Titthål med massa djur och natur innanför var fint. Alla de uppstoppade djuren var bäst. Om jag måste välja några favoriter får det nog bli diverse fågelungar, elefantungen och zebraungen och isbjörnen och den läskiga sjöleoparden. De tar en tillbaka till barnstadiets djurfascination.

En annan bra sak: Det är inte bra att det har börjat kosta mer pengar att gå på museum. Det är däremot bra att årskorten har blivit så billiga, att man bara behöver besöka ett och ett halvt museum på hela året för att tjäna in det. 100 spänn, som hittat. Speciellt eftersom det annars går på åttio kronor bara för att få gå in på Naturhistoriska. Med detta eminenta kort får man gå in gratis både där och på fyra andra museum, precis hur mycket man vill, hela året. Därför planerar jag att gå på Hasselblads, och kolla på David Goldblatt. Bara det, jag brukar ju nästan aldrig få tummen ur och gå dit, brukar vara för snål. Kanske klämmer jag även in 2007 års pristagare, vem det nu kan tänkas bli? En kvinna kanska? Inte föra tt ajg är för kvotering, men Hasse Persson har faktiskt lovat mig att göra ett försök att klämma in en eller annan fotograferska.

Sjöfartsmuseet kommer att få ett och annat besök. Förhoppningsvis hinner jag dit innan fotoutställningen om jazzlegender tar slut. Men det kan bli svårt. Om inte annat är akavarierna alltid kalas. Röhsska kommer också att få ett besök. Basutställnignarna tål att ses då och då, och så ska jag gå och se Göteborgarnas föremål. Jag tänker inte heller missa Stadsmuseets utställning Kontrast, med Göteborgsfoto från längesedan och nu.

Men om jag ska lära mig stava till museum, det återstår att se. Man kan inte bli allt för bildad på ett och samma år.