Jag har just besudlat min barndomstermos genom att hälla kaffe i den. Och en gång kaffe i termosen, alltid kaffe i termosen, alternativt nyponsoppa eller varm choklad med kaffe smak. Alla mina termosar är nu kaffebesudlade. Det finns ingen återvändo. Vuxenheten är här.
7 kommentarer:
Kaffe i termosen är ju en jättebra metafor för övergången till vuxenhet. Fin.
Tack. Det kändes avgörande och lite sorgligt.
Men nu är steget taget. Tärningen är kastad. Kaffet är drucket. Rollatorn står på tur.
Cykelhjälmen på, gummistövlarna inhandlade, make utvald.
Vi har en kaffe-termos och en inte-kaffe-termos. Är vi ovuxna då? :)
Lite småbarnsliga kanske :) Eller snarare ännu vuxnare, som är så organiserade!
Då återstår bara att bestämma om man vill vara barnslig eller vuxen...
Skicka en kommentar