måndag, februari 26, 2007

Bagageband

Bagagebanden. Finns det någn större källa till irritation? Nervositeten ligger i luften.

Tänk om just min väska har pajjat så jag får plocka mina trosor direkt från bandet och alla ser? Eller om jag missar min väska, inte för att jag inte känner igen den för jag har ju ett färgglatt band runt handtaget som i och för sig alla andra också har, utan för att jag inte hinner med att få av den, så den försvinner ut igen och doneras till de som arbetar på flygplatsen?

Åh, vilken tid det tar, kommer det inga väskor och undras vad man ska göra om ens väska är borta, vart ska man vända sig, måste man köpa fula trosor på flygplatsen med spets på? Och souvenirtandborstar och en deo som luktar tant? Eller får man bara vackert vänta, svälta och vara ofräcsch i några dagar? Hur är flygbolagens policy, hur länge anser de att man ska få klara sig utan sina väl valda kläder?

Oj. Där kommer ju väskan. Vilken tur att hela den hysteriska familjen med sina fem barn har radat upp alla, inklusive tvååringen som knappast gör någon som helst nytta, som väger mindre än minsta handbagage och når kortare än en taxfreepåse, men ändå är tillräckligt stor för att man inte ska kunna sträcka sig över, så att de effektivt blockerar precis hela bandet.

Så rullar väskan ut igen. Om man har otur. Och jag undrar om flygplatspersonalen har ett årligt lotteri i juletid där de lottar ut icke avhämtade från bandet i tid-väskor, eller om de kastar sig över bytet så fort det dyker upp. Eller paxar de kanske redan väskor när de slänger upp dem på bandet? Och speedar upp farten, för att vara säkra på sin vinst?

Inga kommentarer: