Idag fick jag ett visitkort. Minsann. Det yppersta tecknet på att man lever ett flärdfullt, aktivt och innehållsrikt viktigt liv. Jag gav dock inget tillbaka. Har slutat gå omkring med de kort som producerades under gymnasiet och som innehåller symboler misstänkt lika Clipart.
Kortet i fråga fick jag på konditoriet. De tyckte att jag kunde ju ringa och beställa, som man ska göra som god samhällsmedborgare, innan jag kom och ville ha specialtårta.
Efter mig bildades det en lång, lång kö av arga tanter som ville fika. Men i min aningens understimulerade vardag är jag inte sen att ta alla chanser till snicksnackande, ens om det är med servicemänniksor, som till exempel ett konditoribiträde. Ge mig ett trevlighetsvariant av ett lillfinger, och jag slafsar i mig hela armen. Högt och ljudligt. Och nu vet jag vart jag ska ringa nästa gång jag har tråkigt. Visitkortet ligger på hedersplatsen i plånkan. Brevid kortet på min man.
Tårtan var också god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar