måndag, augusti 20, 2007

En bok för mig

Jag har ett litet dilemma.

Skriver upp alla böcker jag läser i en s.k bokdagbok. En riktig, av papper. Förtryckt. Fin, svartröd. En sådan bok rymmer ungefär två års läsning, då jag läser sisådär 75 böcker på ett år. De är roliga att bläddra i, roliga att göra statistik med och det kanske gör mig lite mändre jättedålig på att minnas allt jag skriver och, framförallt, vilka det är skrivet av.

Jag har tyvärr inte skrivit upp alla böcker jag läst. Bara de jag läst de senaste fyra åren, på ett ungefär. När jag får barn ska jag tvinga dem att skriva upp. Tänk vilken skatt att ha små böcer där varje bok man läst finns bokförd!

Nu är det snart dags för en ny bok. Då visar det sig att pissborgarna bestämt sig för att EnBokFörAlla är onödigt kommunisttjafs, och ska därför inte betala ut en spänn till att främja mindre bemedlades bokägande. Mina bokdagböcker ges ut av, just det, EBFA. Det finns visserligen en annan variant av förtryckta bokdagböcker, men de är inte lika fina, och man kan ju egentligen använda vilka anteckningsböcker som helst, men ändå. Nu har jag börjat med de här. Och jag hade tänkt fortsätta resten av mitt liv. Eller jag hade i alla fall aldrig kunnat tänka mig att de här böckernas existens var hotad.

Valet och kvalet infinner sig. Ska jag köpa upp ett helt restlager? Om jag har tur kanske jag lever sisådär 50 år till, vilket ger mig ett behov av 25 bokdagböcker förutsatt att jag läser i samma takt som nu (vilket jag i och för sig inte tror att jag kommer göra). Eller ska jag köpa en till och skjuta det här svåra beslutet på framtiden, och riskera att det blir den sista? Eller ska jag redan nu gå över till någon variant av gedigna anteckningsböcker som jag tror kommer att finnas tillgängliga resten av mitt liv och se något sånär likadana ut? Eller kommer det papperslösa kontoret faktiskt bli sanning så att det inte kommer att finnas några anteckningsböcker, eller böcker, eller ens papper när jag blir gammal? Skrämmande.

3 kommentarer:

Helena sa...

Så besvärligt. Känns som en sån där situation som resulterar i att man önskar att man gjorde tvärt om oavsett vad man väljer...

SixesAndSevens sa...

Hade varit kul att skriva upp allt man läser/läst. Men det känns lite sent för mig att börja nu så här på ålderns höst.. Eller??

lisa sa...

visst, det riskerar att bli fel hur jag än gör... får plats att srkiva in fyra böcekr till, sedan måste jag besluta mig.

Det är aldrig försent att börja! Jag började när jag var typ 24, och tänk när jag är 64, då kommer jag ha en riktigt schysst statistik!