Och det blir som en liten ångestklump i magen. Jag hade verligen tänkt att gå till jobbet och martyrjobba ett tag, men vände på tröskeln när jag insåg att jag inte skulle fixa ens att ta mig dit. Det suger verkligen att vara den enda icke-lasade säsongaren. Att inte vilja vara borta, för att man måste vara så himla superperfektduktig hela tiden för att ha en chans att få komma tillbaka nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar